Vad är cervikal spondylos? Orsaker, symtom och behandling

Ryggraden bär bokstavligen upp oss genom hela livet. Med ett så tungt arbete att utföra är det knappast förvånande att ryggraden med tiden tar stryk. Hos vissa människor orsakar degenerationsförändringar i ryggraden besvär kopplade till kotorna i halsryggen. Tillståndet kallas spondylotisk disksjukdom, men är oftare känt som cervikal spondylos.

Cervikal spondylos är ett smärtsamt tillstånd, men det är sällan livshotande – även om tryck på ryggmärgens nerver i vissa fall kan innebära en allvarlig risk.

Orsaker

De flesta fall av cervikal spondylos beror på det naturliga slitage som ryggraden utsätts för med åren. Diskarna mellan kotorna börjar med tiden torka ut, vilket gör dem tunnare och mindre stötdämpande. De kan också börja bukta ut mellan kotorna eller till och med bilda diskbråck. Dessutom stelnar ligamenten i nacke och rygg, medan ben och brosk slits ner och bildar så kallade benutväxter, eller osteofyter.

Dessa utväxter kan trycka mot spinalnerver eller till och med ryggmärgen, vilket i sällsynta fall kan leda till nervskador.

Symtom

Typiska symtom på cervikal spondylos inkluderar nacksmärta samt smärta som strålar ut i rygg, bröst och axlar. Ofta förekommer också domningar eller stickningar i armar, händer, ben och fötter. Andra vanliga tecken är:

• Onormala eller nedsatta reflexer
• Svårigheter att gå eller en känsla av klumpighet och dålig koordination
• Huvudvärk och stelhet i nacken

I akuta situationer kan personer med cervikal spondylos förlora kontrollen över tarm eller blåsa. Det är då ett nödläge som kräver omedelbar vård.

Riskfaktorer

Risken att utveckla cervikal spondylos ökar med åldern, helt enkelt för att ryggraden får mer tid att degenerera. Tidigare nackskador, exempelvis vid whiplash eller idrottsskador, kan påskynda slitaget och göra tillståndet mer sannolikt. Yrken med tunga lyft eller repetitiva nackrörelser kan också öka risken.

Både män och kvinnor drabbas, men män tenderar att utveckla tillståndet tidigare i livet än kvinnor.

Behandling

För de flesta patienter kombineras livsstilsförändringar med medicinering för att lindra smärtan. Vanliga behandlingsalternativ är:

• Receptfria värktabletter: Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som ibuprofen eller acetylsalicylsyra, används ofta för att dämpa både smärta och inflammation.
• Halskrage: En mjuk krage kan stabilisera den drabbade delen av ryggraden under kortare perioder.
• Motion och fysioterapi: Skonsamma rörelseövningar stärker nackmuskulaturen. En fysioterapeut kan ta fram ett anpassat träningsprogram.

Allvarliga fall

När konventionella behandlingar inte räcker till kan läkaren ordinera kortisoninjektioner eller muskelavslappnande medel. Ibland krävs sängvila med nacken placerad i traktion, det vill säga försedd med ett varsamt dragsystem.

Patienter som löper risk för nervskador kan behöva opereras. Under operationen tar kirurgen bort benutväxter eller diskbråck och formar om ryggraden med hjälp av ben- eller metallimplantat för att avlasta nerverna och återställa stabiliteten.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du upplever ihållande nacksmärta, domningar i armar eller ben, eller problem med balans och gång. Sök akut vård om du plötsligt förlorar kontrollen över blåsa eller tarm, eller om du får kraftig svaghet i extremiteterna – dessa kan vara tecken på allvarlig nervkomprimering.