Ett diskbråck kallas även för utbuktande disk, brusten disk eller "utglidit" diskbråck. När disken bryts ned läcker den inre kärnan ut i ryggmärgskanalen. Det är denna del av disken som buktar ut, medan det är diskens ytterhölje som har spruckit eller bråckbildats.
Ungefär 90 procent av alla diskbråck uppstår i ländryggen, på nivå L4 eller L5, alltså i nedre delen av ryggen. Diskbråck i halsryggen, den övre delen av ryggen, står för återstående 10 procent.
Ett diskbråck orsakar ofta smärta i ländryggen, skinkorna, benet och foten. Dessa områden kan också sticka och kännas domnade. Var smärtan sitter beror på vilken disk som är försvagad, och hur intensiv smärtan är avgörs av hur hårt disken trycker mot ryggmärgen eller ischiasnerven.
En av de vanligaste orsakerna är helt enkelt åldrandet. Vatteninnehållet i diskens inre kärna torkar ut eller förloras, vilket gör att ytterhöljet lättare spricker. Disken blir mer grynig än stötdämpande och läcker ut genom sprickan. Det är därför extra viktigt att lyfta med rätt teknik och undvika mycket tunga lyft i takt med att man blir äldre.
Första steget är alltid att kontakta din läkare. Tillsammans kan ni bestämma vilken behandling som passar dig bäst. För en korrekt diagnos krävs nästan alltid en magnetkameraundersökning (MR). Om smärtan inte är för kraftig kan läkaren skriva ut smärtlindrande mediciner – receptfria värktabletter räcker ofta, men vid svårare smärta kan starkare receptbelagda läkemedel behövas. Du får troligen också rådet att vila och undvika ansträngande aktiviteter. Läkaren kan även rekommendera stretchövningar, värme- eller köldbehandling, sträckning (traktion) eller elektrisk stimulering.
Om MR-bilden och smärtgraden motiverar det remitteras du till en neurokirurg. Neurokirurgen kan behandla dig med en nervblockad, som tillfälligt lindrar smärtan under flera veckor till månader. Detta kan vara tillräckligt länge för att smärtan naturligt sjunker till en hanterbar nivå.
Det finns två huvudtyper av operationer: minimalinvasiv kirurgi och dekompressionskirurgi. Vid minimalinvasiv kirurgi, som kallas endoskopisk diskectomi, görs ett litet snitt i ryggen. Genom snittet kan kirurgen använda sug eller små instrument för att avlägsna det material som läckt ut ur disken. En liten kamera gör att kirurgen kan se sitt arbete, vilket innebär att inget ben behöver tas bort. Såret försluts med ett litet förband.
Vid dekompressionskirurgi finns två alternativ. Vid en standarddiskectomi görs ett större snitt och en del av disken tas bort. Läkaren kan även ta bort en liten del av den så kallade fasettleden om den trycker mot ryggmärgsnerven.
En mikrodiskectomi kan också utföras. Den liknar en standarddiskectomi, men görs genom ett mindre snitt. Kirurgen opererar genom att titta i ett mikroskop och tar bort de skadade delarna av disken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online