Orsaker till luktförlust (anosmi) – typer, orsaker och riskfaktorer

Anosmi är oförmågan att känna lukter, det vill säga en helt eller delvis förlust av luktsinnet. Det kan röra sig om en total luktbortfall eller en oförmåga att uppfatta specifika dofter. Anosmi kan få allvarliga konsekvenser för en persons liv, och situationen förvärras av att tillståndet ofta inte tas lika på allvar som andra sinnesnedsättningar.

Tillståndet kan dock vara lika farligt, eftersom förmågan att upptäcka varningssignaler som rök, giftiga kemiska dofter eller mat som har blivit dålig försvinner. Luktsinnet är dessutom nära kopplat till minnet och är en av de starkaste utlösarna för detaljerade minnen. Förlust av denna förmåga har kopplats till depression. Dofter påverkar även våra mellanmänskliga relationer, ibland på ett undermedvetet plan, till exempel när hormoner är inblandade.

Typer av luktsinnesstörningar

Det finns många olika grader och orsaker till luktförlust:

• Anosmi – den fullständiga förlusten av luktsinnet. Personer med kongenital anosmi föds utan luktsinne.
• Specifik anosmi – oförmåga att känna en viss doft, vilket också kan vara genetiskt betingat.
• Hyposmi – nedsatt känslighet för dofter.
• Hyperosmi – ökad känslighet för dofter.
• Dysosmi – defekt eller nedsatt luktsinne.
• Parosmi – förvrängt luktsinne, där dofter uppfattas annorlunda än de är.
• Fantosmi – att känna fantomdofter som inte finns i omgivningen.
• Presbyosmi – en naturlig minskning av luktsinnet som sker med åldern.

För att diagnostisera anosmi används två vanligt förekommande tester: University of Pennsylvania Smell Identification Test (UPSIT), ett så kallat "scratch and sniff"-test utvecklat av Dr. Richard Doty, samt Connecticut Chemosensory Clinical Research Center (CCCRC)-testet.

Medicinska orsaker

Vissa medicinska tillstånd kan orsaka anosmi eller påverka luktsinnet. Bihåleinflammation och andra infektioner som drabbar näsan kan leda till tillfälligt luktbortfall, eller i svåra fall till permanent skada. Trauma mot huvudet eller näsan kan också påverka luktsinnet, särskilt om skada uppstår i frontalloben, där doftintryck bearbetas. Tandvårdsbehandlingar kan skada luktnerverna, och luktsinnet kan dessutom minska eller helt försvinna med åldern.

Genetiska orsaker

Vissa genetiska sjukdomar kan påverka luktsinnet:

• Kallmanns syndrom – en genetisk sjukdom som kännetecknas av hypogonadism och medfödd anosmi.
• Opitz-Frias syndrom – en sällsynt medfödd sjukdom som orsakar kraniofaciala missbildningar, laryngotrakeala besvär och hjärtfel, vilket kan ge problem med andningen och luktsinnet.
• Sjögrens syndrom – en autoimmun sjukdom där immunsystemet angriper körtlarna som producerar tårar och saliv. Detta leder till torra ögon, mun, näsa och hals, vilket kan påverka luktsinnet.

Vissa former av epilepsi samt psykiska tillstånd som schizofreni och depression kan också påverka luktsinnet.

Kemiska orsaker

Användning av nässpray, särskilt sådana som innehåller zink, har kopplats till luktförlust. Exponering för andra kemikalier eller irritanter, exempelvis tobaksrök, kan skada luktsinnet. Vissa läkemedel kan orsaka hyposmi eller dysosmi. Luktförlust som orsakas av läkemedel eller kemikalier är dock ofta tillfällig.

Varning – läkemedel som kan påverka luktsinnet

Ett antal vanligt förskrivna läkemedel kan försämra luktsinnet, bland annat:

• Antidepressiva och antiepileptika
• Antihistaminer och förkylningsmediciner
• Blodtryckssänkande läkemedel och hjärtmediciner
• Antiinflammatoriska läkemedel
• Antimikrobiella medel
• Cytostatika
• Bronkdilaterare och astmamediciner
• Kolesterolsänkande läkemedel
• Muskelavslappnande medel
• Vasodilaterare

Även strålbehandling mot huvudet kan påverka luktsinnet negativt. Kontakta alltid läkare om du upplever förändringar i ditt luktsinne, särskilt om du använder regelbunden medicinering.