Sömngång, eller somnambulism, är vanligast hos barn mellan fyra och åtta års ålder, men kan förekomma i alla åldrar. Vissa personer reser sig rakt upp i sängen, mumlar några ord och lägger sig sedan ner igen. Andra kan gå utomhus eller till och med äta en hel måltid – helt utan att vara medvetna. Sömngång tenderar dessutom att gå i släkten: var du själv en sömngångare som barn behöver du inte bli förvånad om din dotter följer i dina fotspår.
En sömngångare går eller rör sig omkring medan hen sover, och gör det med ögonen öppna. Blicken är ofta glasartad och stirrande. Om du ställer frågor kan personen svara, men talet är vanligtvis långsamt och osammanhängande. På morgonen minns de flesta ingenting av nattens vandring.
Under ett anfall är det extremt svårt att väcka en sömngångare. Ett typiskt anfall varar mellan en och 30 minuter och inträffar oftast en till två timmar efter insomnandet, alltså tidigt i sömncykeln.
Framför allt gäller det att tänka på säkerheten. Håll föremål som barnet kan skada sig på utom räckhåll och lås dörrar och fönster så att barnet inte kan ta sig ut. För ihållande sömngångare som försöker lämna hemmet kan det bli nödvändigt att sova i en våning på markplanet för att undvika livshotande skador.
Undvik att väcka barnet mitt i ett sömngångsanfall – det kan bli mycket skrämmande för barnet. Led i stället försiktigt tillbaka barnet till sängen. Barn som går i sömnen har oftast en god hälsa och växer ifrån problemet med tiden. Fortsätter sömngången under en längre period bör du prata med din läkare om möjliga behandlingar.
Den exakta orsaken till sömngång hos barn är okänd, men övertrötthet, oro och sömnbrist kan spela roll. Hos vuxna kan sömngång vara en reaktion på droger eller alkohol. Andra möjliga orsaker är psykiska störningar eller medicinska tillstånd, exempelvis partiella komplexa epileptiska anfall. Hos äldre kan sömngång vara ett symtom på REM-sömnbeteendestörning eller ett organiskt hjärnsyndrom – ett samlingsnamn för sjukdomar som inte är psykiatriska men som ger nedsatt mental funktion.
Sömngång avtar ofta av sig självt. Kontakta dock din läkare om du har andra besvär som försämrar sömnkvaliteten, eller om sömngången är återkommande och frekvent. Sök även vård om du gör saker som att vandra längs gatan, vaknar på främmande platser eller till och med kör bil i sömnen. Sådana beteenden kan vara livsfarliga.
Om du går i sömnen bör du undvika alkohol och andra centralnervöst dämpande preparat. Försök att inte bli övertrött och vidta om möjligt åtgärder mot sömnlöshet. Minimera dessutom stress, oro och konflikter i ditt liv, eftersom dessa faktorer kan utlösa sömngångsanfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online