De fyra teknikerna för fysisk undersökning

När en patient söker vård för någon form av besvär inleds besöket med de fyra grundläggande teknikerna för fysisk undersökning: inspektion, palpation, perkussion och auskultation. Genom att kombinera dessa metoder kan vårdpersonalen samla in värdefull information som ligger till grund för en diagnos och för de rekommendationer som ges till patienten.

Inspektion

Inspektion är den första delen av den fysiska undersökningen. Vårdgivaren betraktar först patienten i sin helhet för att upptäcka uppenbara symtom, exempelvis onormal hudfärg eller förändrad hudton. Därefter granskas varje del av kroppen noggrant för att identifiera avvikelser i respektive område. Detta skede utförs endast med hjälp av synen, utan fysisk kontakt. Under inspektionen antecknar vårdgivaren alla observationer som kan vara relevanta för den fortsatta utredningen.

Palpation

I detta steg använder vårdgivaren händerna för att undersöka patientens kropp. Genom att beröra patienten och applicera lätt tryck kan vissa kroppsliga tillstånd bedömas. Vid palpation trycker vårdgivaren med fingertopparna mot huden eller trycker försiktigt på olika områden så att patienten kan ange om hen känner obehag eller smärta. Vårdgivaren noterar sina fynd samt patientens egna kommentarer, vilket ger ytterligare ledtrådar inför diagnosen.

Perkussion

Vid perkussion knackar vårdgivaren kort och bestämt på patientens kropp för att lyssna efter hur olika områden låter. Ljudet som uppstår hjälper vårdgivaren att avgöra om vävnaderna under huden är friska eller om det finns tecken på skada eller sjukdom. Man lyssnar särskilt efter ljudtyper som resonans, hyperresonans, tympani, dämpning och flathet. Varje ljud ger specifik information som kan ingå i den slutgiltiga bedömningen.

Auskultation

I det sista steget tar vårdgivaren fram stetoskopet och lyssnar på de ljud som kroppen alstrar, bland annat från hjärtat, lungorna och tarmarna. Stetoskopet hålls tätt mot det område som ska undersökas för att filtrera bort störande omgivningsljud. När ljuden från alla relevanta områden har bedömts är den fysiska undersökningen fullständig, och vården kan gå vidare med eventuella kompletterande tester eller undersökningar som behövs för att fastställa diagnosen.