Epilepsi är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av att en person har haft fler än två epileptiska anfall. Den exakta orsaken är ofta okänd, men det finns flera möjliga faktorer att ta hänsyn till, exempelvis feber, genetik eller dolda faktorer i hjärnan.
Anfall uppstår när hjärnans elektriska aktivitet störts. De kan påverka en enda del av kroppen eller hela kroppen. Om ditt barn får ett anfall kan hen verka desorienterad eller irriterad, bli stel, göra ryckiga rörelser, inte svara på tilltal eller rulla med ögonen. Det finns flera olika typer av anfall som behöver beaktas vid diagnos, och de brukar delas in i två huvudkategorier: fokala anfall och generaliserade anfall.
Dessa anfall uppstår i endast en del av hjärnan och påverkar bara en del av kroppen. Innan barnet får ett sådant anfall kan hen uppleva en aura – en onormal känsla som kan leda till sensoriska förändringar, till exempel inom syn, hörsel eller lukt. Därefter övergår hen i själva anfallet.
Vid ett enkelt fokalt anfall är anfallstiden mycket kort och barnet är medvetet om vad som händer under hela tiden. Anfallet påverkar oftast en muskelgrupp, och barnet kan må illa under anfallet. Om anfallet utgår från hjärnans bakre del kan det även påverka synförmågan.
Vid ett komplext fokalt anfall varar anfallet längre, möjligen upp till två minuter, och barnet kan tappa medvetandet, vilket innebär att hen inte minns något av vad som hänt. Under anfallet kan barnet reagera på flera olika sätt, bland annat genom att kväljas, skratta, skrika, springa eller smacka med läpparna. När anfallet är över går barnet in i ett så kallat postiktalt skede, där hen känner sig utmattad.
Feberkramper uppstår när ditt barn har feber som inte vill gå ner. Denna typ av anfall har vanligtvis inga långsiktiga effekter, men om det varar i mer än 15 minuter kan det orsaka problem i barnets hjärna. Kontakta alltid vården vid feberkramper för bedömning och vägledning.
Denna typ av anfall, även kallat frånvaroanfall, kan förväxlas med att barnet inte lyssnar eller är ouppmärksamt och varar vanligtvis cirka 30 sekunder. Barnet stirrar oftast tomt framför sig, kan blinka snabbt med ögonen och se ut som om hen tuggar på något. Barnet vet inte vad som händer under anfallet, men när det är över kommer hen tillbaka och är sig själv igen.
Under ett toni-kloniskt anfall, tidigare kallat grand mal, kan barnet först uppleva en aura eller till och med skrika till. Hen faller troligen till marken och blir mycket stel, med muskelryckningar genom hela kroppen. Andningen kan komma i korta, ojämna andetag, och barnet kan förlora kontrollen över urinblåsan eller tarmen. Detta anfall kan pågå från några sekunder till flera minuter. Efter anfallet kan barnet gå in i det postiktala skedet, där hen känner sig mycket trött och desorienterad och kan ha huvudvärk, eller så kan hen helt enkelt somna efteråt.
Atoniska anfall, även kallade drop attacks, är vanligare under den första delen av dagen och kan få barnet att göra ryckiga rörelser när hen vaknar. Barnet kan stå eller sitta och plötsligt falla till golvet, eller så kan nackens muskler slappna av så att huvudet faller framåt. Barnet tappar oftast medvetandet också. Denna typ av anfall är vanligtvis ganska kort och kan pågå upp till en minut. Efteråt kan barnet resa sig och må bra igen.
Myoklona anfall kan komma i kluster, det vill säga många gånger under en dag eller under flera dagars tid. Denna typ av anfall uppstår i en viss muskelgrupp och får musklerna att röra sig okontrollerat.
Vid alla typer av anfall är det viktigt att omedelbart kontakta barnets barnläkare eller familjeläkare, så att en individuell diagnos kan ställas och rätt behandling ges.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online