Ytlig eller djup dyspareuni drabbar upp till 20% av kvinnor. En systematisk metod identifierar behandlingsbara orsaker.
Vanliga etiologier
- Otillräcklig lubrication: Hormonell (perimenopaus, postpartalt, P-piller), läkemedel (antihistaminer, SSRI), otillräcklig upphetsning, Sjögrens.
- Beckengolvsdysfunktion: Hypertonicitet (vaginismus, levator ani-syndrom), triggerpunkter, myofascial smärta – ofta primär eller sekundär till smärtaväntan.
- Inflammatorisk/Infektiös: Vulvovaginit (candida, BV, trichomonas), KÖNSSJUKDOMAR (klamydia, herpes), cervicit, uretrit.
- Dermatologisk: Lichen sclerosus, lichen planus, kontaktdermatit, vulvodyni (provocerad vestibulodyni).
- Strukturell: Endometriose, adenomyos, myom, ovarialcyster, bäckenförlängningar, medfödda anomali (operforat hymen, vaginal septum).
- Postkirurgisk/Poststrålnings: Åror, stenos, vaginalförkortning.
- Psykosocial: Ångest, traumahistoria, relationslidande, smärtareda.
Utredning
Detaljerad smärtanamnes (lokalisation, tidpunkt, kvalitet), gynekologisk undersökning (bomullspinnatest för vestibulodyni, beckengolvsmuskelbedömning), KÖNSSJUKDOMS-provtagning, vaginal pH/mikroskopi, överväg bäckenultraljud/MRT om djup smärta tyder på strukturell patologi.
Hantering
- Lubrikant (vattenbaserad, silikon) + vaginal fuktmedel (hyaluronsyra, vitamin E)
- Topikal östrogen (lågdos) för genitourinärt syndrom vid menopaus
- Beckengolvs fysioterapi (biofeedback, dilatorer, manuell frigöring) – förstaval vid hypertonicitet
- Behandla underliggande infektion/dermatos/endometriose
- Kognitiv beteendeterapi, sexterapi, mindfulness för smärtakatastrofisering/rädsla
- Kirurgisk lösning av förlängningar, vestibulectomi (refraktär vestibulodyni)
Öppen kommunikation med partner och en kunnig vårdgivare (gynekolog, urogynekolog, beckengolvs fysioterapeut) är avgörande.
