1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Knästukningar – orsaker, grader och behandling

Knäet är en av kroppens mest komplexa leder. En skada på något av dess ledband kan orsaka en knästukning, vars typ och svårighetsgrad beror på var skadan sitter och hur allvarlig den är. Knästukningar hör till de vanligaste idrottsskadorna och har genom åren avslutat karriärer för många professionella idrottare.

Vanliga missuppfattningar

Många förväxlar en stukning med en muskelskada, men begreppen betyder olika saker. En överbelastningsskada (strain) uppstår i muskeln eller i den sena som fäster muskeln vid benet. En stukning (sprain) drabbar däremot ett ledband. Ledband liknar senor till utseende och sammansättning, men fäster inte vid någon muskel. De förbinder endast ben med ben och används främst för att stabilisera en led, snarare än att röra den.

Knäets fyra ledband

Ledbanden är starka, fibrösa band som förbinder ben med ben och styr riktningen och omfattningen av rörelsen i en led. Fyra ledband stabiliserar knäleden:

  • Främre korsbandet (ACL) – begränsar underbenets framåtrörelse.
  • Bakre korsbandet (PCL) – hindrar skenbenet från att glida för långt bakåt.
  • Mediala sidobandet (MCL) – löper längs knäledens insida.
  • Laterala sidobandet (LCL) – löper längs knäledens utsida.

Sidobanden förhindrar tillsammans att låret glider från sida till sida över skenbenet.

Stukningarnas fyra grader

  • Grad 1: Ledbandet översträcks, vilket kan – men inte alltid – ge en mindre bristning.
  • Grad 2: Ledbandet brister delvis. Skadan är allvarlig, men ledbandet är inte helt avslitet.
  • Grad 3: Ledbandet är helt avslitet.
  • Grad 4: Ledbandet bryts och även det ben som ledbandet fäster vid skadas.

Olika typer av knästukningar

Främre korsbandet (ACL)

Den vanligaste typen av knästukning är en skada på främre korsbandet. Skadan uppstår när knät tvingas bakåt, antingen vid ett enskilt kraftigt tillfälle eller genom upprepade rörelser som successivt sliter ut ledbandet. En ACL-skada gör att knät plötsligt viker sig och att leden blir instabil, vilket i sin tur försvårar vridrörelser. Idrottare som behöver kunna göra snabba riktningsändringar är särskilt beroende av ett fungerande främre korsband. Kvinnor drabbas i genomsnitt åtta gånger oftare av ACL-skador än män. Behandlingen består av rehabilitering och i många fall kirurgi.

Bakre korsbandet (PCL)

PCL-skador är mindre vanliga och går ofta odiagnostiserade. De uppstår när knät tvingas böjas bortom sitt normala rörelseomfång, till exempel vid ett fall rakt på knäna. Precis som vid en ACL-skada blir knäleden instabil. Behandlingen består vanligtvis av rehabilitering, och kirurgi övervägs endast om andra strukturer i knät också har skadats.

Mediala sidobandet (MCL)

En MCL-skada uppstår när ett slag träffar knäts utsida och tvingar knät att vinklas inåt. Detta ses ofta i fotboll när en spelare blir träffad på knäet. Om det mediala sidobandet skadas är oftast ett eller flera av de övriga ledbandena också skadade. Kirurgi utförs nästan aldrig vid MCL-skador, men rehabiliteringen är omfattande och kan pågå i upp till fyra månader.

Laterala sidobandet (LCL)

Det laterala sidobandet skadas mycket sällan vid knästukningar.

Förebyggande åtgärder

För att undvika knästukningar är noggrann uppvärmning och nedvarvning med stretching viktigt. Skyddsutrustning och stödjande bandage kan hjälpa till att stabilisera knälederna under idrottande. Styrke- och rörlighetsträning förebygger också knäskador genom att göra ledbanden mer motståndskraftiga.

Behandling efter en stukning

Efter en knästukning inleds behandlingen enligt principen RICE: vila (rest), kylning (ice), kompression (compression) och högläge (elevation). Svullnaden kan ta flera dagar att avta. En läkarundersökning avgör sedan vilka ledband som skadats och hur allvarligt. Nästa steg är ofta immobilisering med gips eller bandage tills skadan läkt, följt av rehabilitering när läkningen kommit tillräckligt långt.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online