Det finns ingen enskild orsak till hetsätningsstörning (BED). Forskning tyder på att störningen utvecklas genom en kombination av biologiska, genetiska, psykologiska och miljömässiga faktorer. Nedan går vi igenom några av de vanligaste riskfaktorerna.
Genetik: Hetsätningsstörning kan vara vanligare hos personer som har släktingar med samma eller liknande ätstörningar, vilket tyder på ett ärftligt inslag.
Hjärnkemi: Personer med BED kan ha obalanser i vissa signalsubstanser i hjärnan, exempelvis serotonin och dopamin, som spelar en viktig roll för humör, aptit och impulskontroll.
Känslor: Många använder hetsätning som ett sätt att hantera svåra känslor som stress, ångest eller depression. Maten ger en tillfällig lindring som med tiden kan förstärka beteendet.
Trauma: Personer som upplevt traumatiska händelser, exempelvis fysiskt eller sexuellt våld, löper ökad risk att utveckla hetsätningsstörning.
Bantning och viktnedgång: Upprepade dieter och viktnedgångsprogram kan också öka risken. Strikt matrestriktion skapar ofta en ond cirkel av hunger, tvångsmässig ätning och skuldkänslor.
Det är viktigt att komma ihåg att hetsätningsstörning är ett komplext tillstånd. Att ha en eller flera av dessa riskfaktorer innebär inte automatiskt att man utvecklar störningen. Om du misstänker att du lider av hetsätningsstörning bör du söka professionell hjälp hos en psykolog, läkare eller annan legitimerad terapeut inom psykiatrisk vård. Med rätt behandling, exempelvis kognitiv beteendeterapi (KBT), kan många återfå en hälsosammare relation till mat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online