Barn med autism visar ofta selektiva eller restriktiva ätmönster, men dessa skiljer sig från formella ätstörningar som ARFID, anorexi eller bulimi.
Vanliga skillnader i matintag vid AST
- Sensorkänslighet: Avslåande mot specifika konsistenser, smaker, lukter, temperaturer eller färger.
- Stelhet och rutiner: Insisterar på samma mat, varumärken, presentation eller bestick.
- Matneofobi: Rädsla för att prova ny mat.
- Munmotoriska svårigheter: Utmaningar med tugg- och sväljkoordination.
- Magi-tarm-samvariationer: Förstoppning, reflux, eosinofil esofagit som leder till matundvikande.
Skillnad från ätstörningar
- ARFID (Undvikande/restriktivt matintagstörning): Överlapp finns; ARFID diagnostiseras när restriktion orsakar näringsbrist, viktnedgång, tilläggsberoende eller psykosocial funktionsnedsättning – utan kroppsbildsstörning.
- Anorexi/bulimi: Drivs av vikt- och formångest; mindre vanligt hos unga autistiska barn men ökar hos tonåringar och vuxna.
Hantering
- Flerprofessionellt team: barnläkare, dietist, arbetsterapeut/talpedagog (matträningsutbildning), beteendeterapeut.
- Gradvis exponering, matkedjor, sensorisk lek och strukturerade rutiner.
- Behandla underliggande mag-tarm-problem.
- Övervaka tillväxt och mikronäringsämnen (järn, zink, D-vitamin).
Respektera barnets autonomi; undvik tvingande matning. Målet är att utöka matrepertoaren, säkerställa näring och minska måltidsstress.
