Har autistiska barn ätstörningar? Fakta om selektivt ätande

Autistiska barn har oftare begränsande matvanor än sina jämnåriga, men deras ätbeteende uppfyller i regel inte kriterierna för en klinisk ätstörning. Skillnaden ligger i orsakerna bakom det begränsade ätandet och hur det yttrar sig i vardagen.

Begränsat ätande är vanligt vid autism

Forskning visar att många autistiska barn är mycket selektiva med vad de äter. De kan vägra hela livsmedelsgrupper, endast acceptera vissa märken eller sorter och bli starkt stressade när nya rätter introduceras. Detta kallas ofta selektivt eller kräset ätande, och det är betydligt vanligare hos barn med autism än hos andra barn.

Vanliga orsaker till det begränsade ätandet

• Sensorisk känslighet: Konsistens, lukt, smak, färg och temperatur på maten kan upplevas övermäktigt intensiva.
• Behov av förutsägbarhet: Bekanta livsmedel ger trygghet, medan nyheter kan skapa oro.
• Tidiga negativa upplevelser: En obehaglig måltidsupplevelse kan leda till långvarig undvikande av liknande mat.

Skiljer sig detta från en ätstörning?

Klassiska ätstörningar som anorexia nervosa och bulimia nervosa kännetecknas av oro över kroppsvikt och kroppsform samt ett medvetet försök att kontrollera ätandet. Autistiska barns begränsade matvanor beror däremot sällan på sådana tankar, utan snarare på sensoriska faktorer och behovet av rutiner. Deras ätbeteende passar därför oftast inte in i definitionen av en ätstörning.

Det finns dock ett undantag att känna till: ARFID (undvikande/begränsande intagsstörning), där extremt selektivt ätande leder till näringsbrister eller viktnedgång. Vissa autistiska barn kan få denna diagnos om problemen är allvarliga nog.

När bör man söka hjälp?

Om det begränsade ätandet leder till näringsbrister, viktförlust, trötthet eller stor stress för barnet och familjen är det klokt att kontakta barnavårdscentralen, skolhälsovården eller vården. Med rätt stöd kan många barn successivt bredda sin kost i en lugn och trygg takt.