Konstterapi är en gren inom psykologin som används både som diagnostiskt och terapeutiskt verktyg. Professionella terapeuter använder konst för att hjälpa barn som lider av psykiska, beteendemässiga eller fysiska besvär. Metoden används även för att stödja friska barn i att hantera barndomens normala men ibland svåra upplevelser – en skilsmässa, dödsfallet hos en närstående, eller till och med när en bästa vän flyttar till en annan stad.
Vissa skulle kunna hävda att konst alltid har varit en form av terapi – eller kanske är det mer korrekt att säga att terapi alltid har varit en del av konsten. Även om intresset för konst och människor som skapar den har studerats av forskare i hundratals år, är konstterapi som profession ett relativt ungt område. De första masterexamen inom området avlades i början av 1970-talet, men lärare, psykoterapeuter och konstnärer hade redan decennier tidigare påbörjat formell forskning.
Två kvinnor, Margaret Naumburg och Edith Kramer, räknas i stor utsträckning som konstterapins grundare. Enligt American Art Therapy Association arbetade Naumburg som pedagog med ett stort intresse för psykoterapi. Hon grundade Walden School i New York och gav ut flera böcker om konstterapi och barn. Hennes omfattande arbete med institutionaliserade barn befäste många av hennes teorier om konstens terapeutiska kraft. Kramer var pedagog och konstnär som kombinerade sina båda intressen för att utveckla metoder för att arbeta med barn som led av allvarliga psykiatriska problem. Mycket av hennes arbete publicerades under 1950-talet.
Konstterapi är ett tryggt och icke påträngande sätt att hjälpa ett barn att dela sina erfarenheter. En teckning eller målning ger barnet möjlighet att uttrycka sina känslor även när de verbala kommunikationsförmågorna ännu inte är fullt utvecklade.
"[Konst] är ett mycket naturligt uttryckssätt för barn. De gör det spontant. Det är lustfyllt. Det är ett språk de behärskar. Du behöver sällan övertala ett barn att använda konst", säger Judith Rubin, doktor och en av pionjärerna inom konstterapin. Rubin, som blev känd som "The Art Lady" i det klassiska barnprogrammet "Mister Rogers' Neighborhood", är professor vid University of Pittsburgh samt medgrundare och ordförande för Expressive Media Inc., en ideell organisation som verkar för att öka förståelsen för kreativa konstarter i terapeutiska sammanhang.
Rubin förklarar vidare att barn gärna ritar bilder och sedan berättar en historia kring dem, men att de har svårt att sätta ord på och uttrycka sina känslor utan kreativa hjälpmedel – särskilt när frågor om övergrepp, övergivande eller allvarlig psykisk ohälsa är inblandade.
Utvärderingen börjar redan vid det första mötet mellan barn och terapeut. Terapeuten observerar inte bara den färdiga produkten utan även barnets sätt att närma sig uppgiften.
"Du ber ett barn rita en bild av sin familj. Du observerar i vilken ordning personerna ritas, vem som placeras nära vem, vem som blir stor, vem som blir liten eller vem som helt utelämnas ur bilden. Detta gör det möjligt för terapeuten och barnet att se familjerelationerna på ett sätt som barnet inte kan uttrycka verbalt", säger Rubin. Behandlingen kan pågå så länge som terapeuten och familjen bedömer nödvändigt för att barnet ska nå en god läkningsnivå.
Rubin rekommenderar föräldrar att tänka på konstterapi som ett kontinuum, med konst i ena änden och terapi i den andra. Vem som helst – en lärare, en förälder eller en vän – kan ge ett barn konstmaterial, och själva aktiviteten blir i sig terapeutisk. "Barn får uttrycka sig, och ett barn mår bra när det skapar något det är stolt över", säger Rubin. I den andra änden av kontinuumet finns den terapeutiska verksamheten där konsten används för att förstå barnet och dess situation – som i exemplet med familjeteckningen, där terapeuten använder bilden för att bättre förstå barnets uppfattning av familjen.
Vissa skolor erbjuder specialiserade program i konstterapi. Om du har turen att bo i en kommun med ett sådant program kan det fungera som en värdefull resurs i ditt barns utveckling. "De flesta program finns i större städer, eftersom man där tenderar att ha en bredare förståelse för både psykoterapi och konst", säger Debra Linesch, doktor och ordförande för magisterutbildningen i äktenskaps- och familjeterapi vid Loyola Marymount University i Los Angeles – ett av landets äldsta och mest etablerade konstterapiprogram.
En kvalificerad konstterapeut bör ha examen från ett ackrediterat utbildningsprogram, vilket kan verifieras via American Art Therapy Association, en branschorganisation som arbetar för att främja konst som terapeutisk metod. Linesch rekommenderar inte att använda konstterapi utan professionell handledning om ditt barn har upplevt ett allvarligt trauma. Hanterar barnet däremot barndomens vanliga utmaningar är det mycket lämpligt att använda konst som stöd för att bearbeta känslor.
Bland böcker som kan hjälpa dig att använda konst tillsammans med dina barn finns "Celebrating Family Milestones by Making Art Together" av Debra Linesch samt "Child Art Therapy" och "My Mom and Dad Don't Live Together Anymore: A Drawing Book for Children of Separated or Divorced Parents" av Judith Rubin. Barn behöver inte vara konstnärligt begåvade för att dra nytta av konstterapi – de behöver bara vara människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online