Data från Centers for Disease Control and Prevention visar att fler än tre miljoner kvinnor genomgick en hysterektomi mellan åren 2000 och 2004. Hysterektomi – kirurgisk borttagning av livmodern – är ett av de vanligaste gynekologiska ingreppen, och de två metoder som läkare oftast använder är vaginal hysterektomi och laparoskopisk hysterektomi.
Vid en vaginal hysterektomi tas livmodern bort genom slidan, utan att någon del av buken öppnas. En laparoskopisk hysterektomi innebär i stället att kirurgen gör flera små snitt i buken och tar bort livmodern i mindre bitar genom dessa öppningar.
Enligt American Congress of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) är återhämtningen efter en laparoskopisk operation normalt kortare än efter en vaginal hysterektomi. Tack vare de små snitten kan många patienter återgå till sina dagliga aktiviteter snabbare.
Laparoskopiska ingrepp utförs med hjälp av ett laparoskop – en liten kamera på änden av ett tunt rör. Genom kameran kan kirurgen se livmodern och andra bukorgan under hela operationen. Vid en vaginal hysterektomi finns inte denna direkta bild av bukhålan, vilket kan begränsa insynen vid mer komplicerade fall.
Eftersom den vaginala metoden helt och hållet sker genom slidan lämnar den inga synliga ärr. Den laparoskopiska metoden ger däremot små ärr på buken där instrumenten förts in – dock betydligt mindre än de som uppstår efter en traditionell öppen bukoperation.
Enligt ACOG utgår läkaren från resultaten av en gynekologisk undersökning samt orsaken till operationen när hen rekommenderar en specifik typ av hysterektomi. Faktorer som livmoderns storlek, förekomst av myom eller endometrios samt patientens allmänna hälsa kan också påverka vilket ingrepp som blir mest lämpligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online