Konserveringsmedel är ämnen som hämmar tillväxten av mikroorganismer i livsmedel och därmed förlänger deras hållbarhet. De klassificeras som livsmedelstillsatser – något som den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA definierar som ett ämne som direkt eller indirekt påverkar ett livsmedels egenskaper.
Konservering är ingen modern uppfinning. Användningen av salt som konserveringsmedel går tillbaka till forntiden, när man insåg att saltad kött och fisk höll betydligt längre. Även ättika, andra syror, örter och kryddor har använts i århundraden för att hindra mat från att förstöras. Rökning, torkning och jäsning är ytterligare traditionella metoder som bygger på samma grundprinciper som dagens konserveringsmedel.
Konserveringsmedel verkar på flera olika sätt beroende på vilken typ av ämne det handlar om:
Salt binder och drar ut fukt ur livsmedlet. Utan tillräckligt med vatten kan inte mikrober som bakterier och mögel växa och föröka sig.
Syror, såsom ättiksyra och citronsyra, sänker pH-värdet i livsmedlet. De flesta bakterier trivs inte i sur miljö, varför deras tillväxt hämmas kraftigt.
Antioxidanter, som C- och E-vitamin samt de syntetiska ämnena BHA och BHT, skyddar fetter och oljor mot oxidation. Detta förhindrar att livsmedlet härsknar och får en obehaglig lukt och smak.
FDA reglerar användningen av samtliga konserveringsmedel och livsmedelstillsatser på den amerikanska marknaden. En tillverkare måste kunna bevisa att produkten är säker vid avsedd användning. När detta är visat kan FDA klassificera ämnet som "generellt erkänt som säkert", så kallad GRAS-status (Generally Recognized As Safe).
Inom EU sker motsvarande kontroll via livsmedelsmyndigheterna, där godkända tillsatser märks med så kallade E-nummer. Detta ger konsumenterna möjlighet att identifiera exakt vilka ämnen som ingår i livsmedlet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online