National Animal Identification System (NAIS) var ett frivilligt program i USA för en enhetlig databas som skulle kunna övervaka och spåra alla registrerade lantbruksdjur i landet. Valde en gård eller organisation att delta krävdes det att varje djur registrerades och försågs med spårningsenheter. Enheten övervakade den fastighet där djuret befann sig, djuret självt samt alla rörelser kopplade till djuret. Djur som flyttades genom handelskedjan som en grupp kunde registreras som en enda enhet. Det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA) samt alla deltagare hade tillgång till löpande uppdaterad information.
Den största fördelen med NAIS är löftet om att kunna begränsa sjukdomar. Med hjälp av systemet kan USDA agera omedelbart om en epidemi hotar att uppstå. Myndigheten kan då lokalisera hotets källa och isolera det. Deltagarna i programmet uppdaterar kontinuerligt information om sina djur, inklusive köp eller försäljning av ny boskap samt eventuella symtom. Enligt NAIS-användarhandboken ger systemet "aktuell och korrekt information vid ett sjukdomstillfälle, vilket gör att producenter och djurhälsomyndigheter kan samordna sina insatser och agera så snabbt, effektivt och målmedvetet som möjligt". Ett snabbt ingripande innebär dessutom lägre kostnader för lantbrukarna, eftersom färre djur drabbas.
Sjukdomsbegränsning hänger nära samman med livsmedelssäkerheten. Möjligheten att snabbt spåra ett sjukt djur kan innebära att hundratals konsumenters hälsa skyddas. Ett utbrott av bovin tuberkulos år 2005 utlöste exempelvis en intensiv jakt på smittkällan som pågick i hela 199 dagar. Med NAIS-tekniken skulle en motsvarande utredning bara ta 48 timmar. USDA skulle sedan kunna använda systemet för att identifiera livsmedelskällan och avkomman från det sjuka djuret, vilket gör det betydligt lättare att fastställa var hälsorisken kommer ifrån.
Införandet av NAIS skulle också öppna upp större möjligheter på utländska marknader. Europeiska unionen har redan ett liknande spårningssystem på plats och ställer därför krav på en viss garanterad kvalitet vid import från andra länder. NAIS skulle även hjälpa till att skingra de tvivel som väckts av tidigare kontamineringsincidenter. Spridningen av bovin spongiform encefalopati – mer känt som galna ko-sjukan – fick djupgående konsekvenser för köttmarknaderna i USA, Storbritannien och Kanada under 1990-talet, med efterskalv som märktes i nästan två decennier. Ett effektivt spårningssystem skulle ge mer entydig och aktuell information om hur sjukdomar sprids och begränsas, vilket i sin tur skapar större förtroende bland utländska köpare.
Att delta i NAIS är även fördelaktigt ur ett rent administrativt perspektiv. Systemet upprätthåller löpande register, vilket ger boskapsuppfödare, lantbrukare och företag tillgång till en enhetlig databas med all information som behövs innan djur köps eller säljs. Tillgången till databasen innebär också att man kan förhandla fram bästa möjliga pris. En potentiell köpare får därigenom tillgång till djurets fullständiga historik, inklusive medicinska data, prestandauppgifter samt information som är specifik för en viss plats eller besättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online