Att ha plastbehållare för mat hemma i köket är oerhört praktiskt. Du kan laga en stor gryta med gulasch, chili eller någon annan favoriträtt och packa ner resterna i plastbehållare som du sedan ställer in i frysen. När du behöver en snabb måltid är det bara att ta fram en behållare, värma upp innehållet och äta. Men säkerheten kring plastbehållare har uppmärksammats flitigt i media, och det finns påståenden om att kemikalier i plasten kan läcka ut i maten de innehåller. Vad stämmer egentligen?
Det finns sju typer av plast som klassas som livsmedelsgodkända. Polykarbonat är en genomskinlig plast som liknar glas. Den ersätter glas i många typer av förvaringsbehållare och används också till vissa återanvändbara vattenflaskor. Polystyren bildar oftast frigolitförpackningar som köttbrickor och äggkartonger. Polypropen är hårdare och behåller sin form även vid högre temperaturer, vilket gör den vanlig i lock och mikrovågssäkra behållare. Lågdensitetspolyeten är genomskinlig och flexibel och används bland annat till mjuka kvaflaskor. Polyvinylklorid (PVC) återfinns i fryspåsar och plastfolie. Mjölkflaskor tillverkas ofta av högdensitetspolyeten (HDPE), medan läsk och vatten säljs i flaskor av PET (polyetentereftalat).
Många medier och kedjemejl har spridit information om att frysning av plastflaskor skulle frigöra cancerframkallande dioxiner och andra skadliga kemikalier. Mycket av kontroversen handlar om plastvattenflaskor. Både engångs- och återanvändbara vattenflaskor innehåller PET, och vissa även HDPE. Påståendet går ut på att frysningsprocessen sträcker ut plasten och därmed orsakar frisättning av dioxiner samt bisfenol A (BPA) – ett kemiskt ämne som ofta tillsätts plast för att bibehålla dess flexibilitet.
Fakta stödjer dock inte dessa påståenden. Enligt Dr. Lynn Goldman, barnläkare, epidemiolog och professor vid Johns Hopkins University, innehåller livsmedelsgodkända plaster inga dioxiner alls. Risken för dioxinkontaminering när man fryser plastbehållare är alltså obefintlig.
Vad gäller BPA förekommer ämnet i vissa livsmedelsförpackningar, men då i ytterst små mängder. BPA-plast hittas vanligtvis i sömmar och innertyper i metallburkar samt i den flexibla plasttätningen på lock till drycker och juice. De flesta tillverkare av matbehållare tar bort BPA helt under produktionen. Det lilla BPA som eventuellt finns kvar i plasten påverkas inte av frysningsprocessen. Enligt Dr. Goldman fungerar frysningen till och med tvärtom mot påståendena: den kalla temperaturen begränsar nämligen frisättningen av kemikalier och hindrar dem från att övergå i maten eller drycken.
Även om kemikaliefrågan alltså mest är en myt finns det en annan risk med att frysa plastbehållare. Vid mycket låga temperaturer blir PVC och PET skört. Vissa behållare, exempelvis vattenflaskor eller plastfolie, kan riva sig eller gå sönder när maten eller vätskan inuti expanderar under frysningen. Dessutom kan en frusen plastbehållare spricka eller krossas om du tappar den eller stöter till den hårt. Ett enkelt råd är därför att välja behållare som är särskilt märkta för frysning och att hantera frusna behållare varsamt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online