Livsmedelsmärkningslagarna i USA infördes för att hantera säkerhetsfrågor kring alla livsmedelsprodukter. Lagarna säkerställer att maten är säker att äta och ger konsumenterna information om vilken typ av livsmedel de köper. Livsmedelsmärkning regleras av två federala myndigheter: Food and Drug Administration (FDA) och United States Department of Agriculture (USDA).
FDA:s livsmedelsmärkningslagar kräver att etiketterna på livsmedelsprodukter innehåller produktens namn, förpackningens nettovikt eller antal, en ingrediensförteckning samt en näringsdeklaration tillsammans med tillverkarens namn och adress. Med hjälp av Nutrition Labeling and Education Act från 1990 (NLEA) implementerade FDA riktlinjer som definierar vilka termer som får användas för att beskriva nivån av ett näringsämne i livsmedlet. Lagen definierade även de hälsopåståenden som får göras om sambandet mellan livsmedlet eller näringsämnet och risken för en sjukdom. Dessa är de två grundläggande faktorerna som måste finnas på en livsmedelsetikett.
Uppgiften om näringsinnehåll på livsmedelsetiketten redovisar nivån av näringsämnen som finns i livsmedlet. Informationen placeras tydligt på förpackningens framsida så att köparen enkelt kan jämföra olika produkter med varandra. FDA:s livsmedelsmärkningslagar definierar elva huvudtermer som får användas för att beskriva näringsinnehållet, samt under vilka förutsättningar dessa termer får användas.
Hälsopåståenden kopplar å andra sidan livsmedlets näringsprofil till ett visst hälsotillstånd eller en sjukdom. Enligt FDA:s märkningsregler får tillverkaren ange att livsmedlet är "nyttigt" om det innehåller en begränsad mängd natrium och kolesterol och har låg fetthalt – särskilt mättat fett. Livsmedlet ska dessutom innehålla minst tio procent av det rekommenderade dagliga intaget (RDA) av antingen vitamin A eller C, järn, protein, kalcium eller fiber.
Även om FDA definierar lagarna för livsmedelsmärkning övervakar myndigheten inte tillverkarna kontinuerligt för att kontrollera om de följer märkningsreglerna. Det ansvaret ligger i stället hos delstatliga myndigheter, som säkerställer efterlevnaden med hjälp av inspektörer. Många livsmedelsproducenter följer dock en policy för självreglering och efterlever reglerna på eget initiativ.
I mars 2009 infördes en ny livsmedelsmärkningspolicy som syftar till att ge konsumenterna all information som krävs för att spåra ursprunget till den mat de köper. De nya etiketterna anger var livsmedlet kommer ifrån, vilket informerar köparen om produkten är importerad eller inte. Kravet gäller köttprodukter, frukter och grönsaker samt vissa lättfördärvliga livsmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online