Soja har blivit alltmer populärt under de senaste decennierna, främst tack vare tillväxten inom hälsokostindustrin. Soja används i ett brett spektrum av livsmedelsprodukter, bland annat kött- och mjölkersättningar. Växten producerar även en ätbar olja och betraktas som en potentiell gröda för biodrivmedel. Nästan en tredjedel av alla odlade oljeväxter utgörs av soja. Raffinering av soja innebär komplexa tekniska processer som framställer sojaolja, men processerna väcker också frågor om säkerhet och näringskvalitet.
Sojaolja är rik på fleromättade fetter, vilket gör den till en eftertraktad hälsoprodukt. Hexan används för att extrahera oljan ur sojabönorna. Den råa oljan genomgår därefter flera bearbetningssteg för att bli en färdig, raffinerad produkt: avgumning, neutralisering, blekning och deodorisering. Varje steg bidrar till kvaliteten på slutprodukten, men inför samtidigt potentiella hälsorisker.
Rå sojaolja innehåller gummiämnen som fosfolipider samt andra föreningar som måste avlägsnas innan deodoriseringssteget, eftersom de gör att oljan mörknar vid upphettning. De extraherade fosfolipiderna säljs vidare som lecitin. Traditionell avgumning med vatten avlägsnar inte alla föroreningar, särskilt inte oxiderande metaller. Därför tillsätts andra lösningsmedel, exempelvis fosforsyra och ättikanhydrid. Dessa medför dock oönskade effekter, som kontaminering av oljan med oorganiska fosfater, nedbrytning av de återvunna fosfolipiderna samt korrosion av utrustning i rostfritt stål.
Den avgummade oljan neutraliseras med en frätande alkalisk lösning följt av syrabehandling. Steget är nödvändigt för att avlägsna makromolekyler – den frätande behandlingen eliminerar fibrer, medan syrabehandlingen fällar ut proteiner. Det finns dock farhågor om att neutraliseringen försämrar oljans näringsvärde, i synnerhet innehållet av vitaminer, mineraler och proteiner, samt att processen kan bilda potentiellt cancerframkallande föreningar som nitrosaminer. För vissa andra oljor, exempelvis palmolja, används i stället en fysisk raffineringsprocess där neutraliseringssteget helt utesluts.
Blekning avlägsnar giftiga ämnen ur oljan, såsom polycykliska aromatiska kolväten, men tar tyvärr även bort värdefulla näringsämnen som karotenoider. Efter blekningen blir oljan mer känslig för oxidation, och en del nyttiga fettsyror härsknar. Deodoriseringssteget motverkar detta genom att avlägsna de oxiderade fettsyrorna samt eventuella rester av bekämpningsmedel eller mykotoxiner. Å andra sidan eliminerar deodoriseringen även gynnsamma beståndsdelar som steroler och tokoferoler.
Superkritisk koldioxid skulle kunna ersätta avgumning, neutralisering och blekning i sojaraffineringen. Tekniken används redan i stor utsträckning inom livsmedelsindustrin för att extrahera oönskade föreningar, eliminera mikroorganismer och begränsa enzymaktivitet. Med denna metod skulle det alltså vara möjligt att producera en stabil sojaolja av hög kvalitet – utan de säkerhetsrisker som dagens teknik medför.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online