Keloidärr uppstår efter hudskada (akne, insektsbett, piercing) hos mottagliga individer. De beter sig som godartade tillväxter men växer UTANFÖR sårgränser. Studie 2004 (J Am Acad Dermatol): flertalet har smärta/klåda. Regresserar EJ, hög återfall efter kirurgi.
Genetik
- Vanliga hos vissa etniska grupper: afroamerikaner mest, kaukasier minst drabbade.
- Meist sporadiska – men 2001-studie (Dermatol Surg): 14 familjer visade ärftlig egenskap (antingen förälder → 50 % chans för barn).
- Variation i svar → fler än en gen inblandad, men inte fullt kartlagda.
- 2010-studie (Arch Dermatol Res): Koppling till HLA-varianter (immunsvar).
Anatomisk plats
- Vanligare: bröst, övre rygg, nacke, axlar, öronlobbar (J Plast Surg 2004).
- Sällsynta: andra områden.
Tillväxtfaktorer (kemiska signaler till celler)
- Många inblandade i sårläkning/ärrbildning.
- Keloid = onormal uttryck av FLERA tillväxtfaktorer (J Invest Dermatol 2006: krävs >1).
- Celltyper och deras svar förändras vid keloidentstehung.
Syndrom med ökad keloidfrekvens
- Rubinstein-Taybi, Goeminne – sällsynta.
- Har andra kännetecken utöver keloider.
- Genetiska defekter identifierade för flera.
