
Lymfomcancer uppstår i celler som tillhör immunsystemet eller lymfsystemet. Sjukdomen delas in i två huvudgrupper: Hodgkins lymfom och icke-Hodgkins lymfom, varav det finns över tio olika undertyper av den senare. Enligt National Cancer Institute (NCI) drabbas cirka 22,4 per 100 000 personer per år, och den femåriga överlevnadsgraden ligger runt 70 procent.
Lymfsystemet består av ett nätverk av lymfkörtlar och lymfakärl som transporterar lymfvätska, näringsämnen och immunceller runt kroppen. Tymuskörteln och benmärgen producerar och mognar de immunceller som cirkulerar i systemet. Eftersom lymfomceller uppstår i vita blodkroppar som finns inom lymfsystemet, kan tumörcellerna lätt sprida sig från en lymfkörtel till en annan via de lymfatiska kärlen. NCI rapporterar att många patienter vid diagnos redan har icke-lokaliserad cancer, vilket betyder att cancerceller har flyttat till andra delar av lymfsystemet.
Till skillnad från många fasta tumörer, där cancerceller måste bli maligna för att kunna spridas via blodbanan, kan lymfomceller transporteras i lymfsystemet utan att vara fullt maligna. Men om de förvärvar fler mutationer kan de bli maligna, invidera blodkärl och andra vävnader och bilda metastaser – alltså sprida sig till organ utanför lymfsystemet. Vanligaste metastasplatser är lungor, ben, lever och hjärna, även om detta är relativt sällsynt vid lymfom.
Lymfom indelas i fyra stadier som beskriver hur långt sjukdomen har spridit sig:
Behandlingsintensiteten beror på både stadie och om lymfomet är långsamt växande (indolent) eller aggressivt.
Tidig upptäckt och korrekt stadiering är avgörande för att välja rätt behandlingsstrategi och förbättra prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online