ELISA (Enzyme-Linked Immunosorbent Assay) är det vanligaste screeningstestet för HIV. Det detekterar antikroppar som kroppen bildar mot viruset. Modern testutveckling har gett extremt höga prestanda, men ingen test är perfekt.
Känslighet (Sensitivity)
Känslighet = andel verkligen smittade som testas positiva.
- Tredje generationen ELISA: 99,3–99,7 % (3–7 falska negativa per 1000 smittade).
- Fjärde generationen (kombinerat antigent/antikroppstest): upp till 100 % känslighet. Dessa upptäcker p24-antigen tidigare än antikroppar, vilket förkortar fönsterperioden.
Specificitet (Specificity)
Specificitet = andel icke-smittade som testas negativa.
- Tredje generationen: ≥ 99,7 % (≤ 3 falska positiva per 1000 friska).
- Fjärde generationen: 99,91–99,97 % (≈ 5 falska positiva per 10 000).
Prediktiva värden – beroende av prevalens
Till skillnad från känslighet/specificitet beror prediktiva värden på hur vanligt HIV är i den testade populationen.
- Positivt prediktivt värde (PPV): Sannolikheten att ett positivt test är ett sannpositivt. Vid låg prevalens (t.ex. blodgivare) kan PPV vara lågt trots hög specificitet – upprepade tester och bekräftelse krävs.
- Negativt prediktivt värde (NPV): Sannolikheten att ett negativt test är sannnegativt. Vid hög prevalens sjunker NPV; vid låg prevalens är det extremt högt (> 99,999 %).
Viktiga kliniska överväganden
- Fönsterperioden: Tid efter infektion innan testet blir positivt (2–6 veckor för moderna tester). Negativt test tidigt utesluter INTE infektion.
- Bekräftelse: Ett reaktivt ELISA ska ALLTID bekräftas med ett andra test (t.ex. Western blot, immunblott eller nucleic acid test/RNA-PCR).
- Kvalitetssäkring: Test ska utföras ackrediterade laboratorier enligt nationella riktlinjer.
ELISA är ett utmärkt screeningstest, men diagnostik ställs aldrig på ett enstaka positivt screeningstest.
