"Hawaiiansk ingefära" är tvetydigt – kommersiell odling sker av två växter i ingefärafamiljen (Zingiberaceae): den ätbara roten och den dekorativa blomman. Enda den ena är ätlig.
Hawaii är den enda US-delstat med kommersiell ingefäraodling, men producerar inte tillräckligt för landets behov. 2003: 6 545 ton färsk ingefära vs. 26 103 ton import (Kina, Brasilien, Thailand).
För att producera "händer" (butikskvalitet): tvätta, torka, härda (3–5 dagar) skördad rhizom. Sent skörd (efter att ovanmarksdel torkat) minskar hudskador. Otillräcklig härdning → mögel; överdriven → viktminskning, förlust av gläns. "Ung ingefära" (tidig skörd, mindre fibrös) används till sylt.
2–4 g/dag = säkert. Högre doser: livmoderstimulerande (kontraindicerat i graviditet/amning, gallstenar, 2 veckor före operation). Hjärtarytmi och depression kopplats till överdos.
Blommor tillhör släktet Alpinia (efter botanisten Prosper Alpinus). "Röd ingefära" = A. purpurata (rosa/röd, aka tahitisk röd ingefära, strutsfjäder, eldinge-fära, fakelingefära). "Vit ingefära" = A. zerumbet (skalingefära).
Blommor/rötter äts ej. Används i landskapsarkitektur, blomsterarrangemang, lei-halsband, rökelproduktion. Alpinia purpurata ej giftig för djur (Pacific Island Ecosystems at Risk), men alla Alpinia-arter anses giftiga (låg toxicitet). Intag av blad/stjälkar/rötter → hjärtklappning (Dr. Alice B. Russell, NC State). Saft → kortvarig hud/ögonirritation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online