Existentiell ångest är oro/rädsla/panik som uppstår vid kontemplation av livets fundamentalfrågor: "Vem är jag?", "Varför finns jag?". Existentiell filosofi (Kierkegaard, Nietzsche) och psykologi (Rollo May) ser detta som en inneboende del av mänskligheten – både lidande och tillväxtkatalysator.
Rötter i 1800-talets existentiell filosofi. 1950-talet tog psykolog Rollo May med kollegor in begreppet i psykologin, länkade det till mental hälsa.
Uppstår vid djup reflektion över existens. Ger känsla av frihet/ansvar att hitta mening – men också av alienation, isolering och dödlighetsmedvetenhet. Martin Heidegger (1962) föreslog att man antingen undviker ("lever på ytan") eller omfamnar ångesten som del av varelsen.
Existentiella psykologer ser ångesten som normal, positiv och en drivkraft till tillväxt. Depression kan förstås som manifestation av djupare existentiella bekymmer.
Utvecklad 1986 av Greenberg, Solomon, Pyszczynski. Menar att mycket mänskligt beteende (val av vänner, karriär) är försök att undertrycka dödlighetstankar och existentiell ångest. Över 300 experiment stödjer teorin.
Existentiell ångest är inte en sjukdom som "behandlas". Vid störning i dagligt liv kan traditionell ångestbehandling (medicin, talterapi) hjälpa. Existentiell psykoterapi syftar till att hjälpa patienten leva mer autentiskt och omfamna livets villkor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online