Hur en pulsoximeter fungerar
En pulsoximeter mäter syremättnaden (SpO₂) i blodet icke-invasivt genom att skicka rött och infrarött ljus genom huden (vanligtvis fingerspetsen) och mäta absorptionen. Resultatet visar andelen hemoglobin som är bunden till syre. Normala värden ligger på 95–100 %.
Faktorer som kan ge felaktiga läsningar
1. Blodflöde och perfusion
- Kall finger / dålig perifer cirkulation → felaktigt låga värden.
- Hypotension, kock eller kardiogent chock → otillförlitliga mätningar.
2. Fysiska störningar
- Rörelse, skakning, tremor, anfall → artefakter i signalen.
- Nagellack (särskilt mörkt/gel), konstnaglar → blockerar ljusabsorption.
- Sensor för löst eller för hårt monterad.
3. Fysiologiska och kemiska faktorer
- Methemoglobinemi: Ger falskt låga värden (~85 %) oavsett verklig syremättnad.
- Karboxyhemoglobin (rökning/CO-förgiftning): Ger falskt normala/höga värden.
- Anemi: Kan ge normal SpO₂ trods lågt totalt syretransport.
- Hypoventilation med 100 % syre: Normal SpO₂ men respiratorisk acidos.
4. Medicinska tillstånd
- Sjukdomar med onormal hemoglobin (t.ex. sicklecellanemi).
- Vaskulära sjukdomar som påverkar perifer cirkulation.
När du ska misstänka felmätning
- Plötslig förändring utan klinisk förklaring.
- Värden < 90 % hos annars stabil patient.
- Diskrepans mot artärblodgas (ABG).
Praktiska tips för säker mätning
- Värm upp fingret före mätning.
- Ta bort nagellack.
- Håll handen stilla på hjärtans höjd.
- Vänta 15–30 sekunder för stabil signal.
- Kontrollera pulskurva (plethysmogram) för kvalitet.
Slutsats
Pulsoximetri är ett värdefullt screeningverktyg, men ersätter inte artärblodgas vid kritiska beslut. Alltid tolka i klinisk kontext.
