Bipolär sjukdom är en psykisk störning där en persons humörsvängningar blir så kraftfulla att de kan försämra förmågan att fungera i vardagen. Vänster temporallobsepilepsi är däremot en neurologisk sjukdom som orsakar krampanfall, det vill säga perioder av okontrollerad elektrisk aktivitet i tinningloberna – de delar av hjärnan som sitter på var sida om huvudet, strax ovanför öronen. Båda tillstånden kan drabba såväl barn som vuxna.
Många förväxlar bipolär sjukdom med epilepsi eftersom de ibland behandlas med samma läkemedel, men tillstånden överlappar sällan. Däremot förekommer depression och epilepsi ofta hos samma person, vilket tyder på ett visst samband mellan just dessa två diagnoser.
Den vanligaste typen av bipolär sjukdom kännetecknas av alternerande perioder av intensiv klinisk depression, då personen är nedstämd och uttröttad mer eller mindre konstant, och perioder av mani – en fas där personen är överdrivet upprymd, irriterad eller euforisk i så hög grad att det leder till nedsatt funktionsförmåga eller rentav farliga situationer.
Det finns även en annan form, ofta kallad bipolär sjukdom typ II, där personen drabbas av klinisk depression men där de maniska faserna är lindriga eller måttliga – så kallade hypomani. Bipolär sjukdom behandlas oftast med en kombination av psykoterapi och läkemedel, framför allt stämningsstabiliserare.
Vänster temporallobsepilepsi kan vara svår att beskriva, eftersom upplevelsen av ett anfall varierar kraftigt från person till person. Under ett anfall kan den drabbade hallucinera, återuppleva minnen eller uppleva besynnerliga smak- och luktsensationer. Vissa personer fryser helt enkelt till och slutar svara på sin omgivning, medan andra utför repetitiva rörelser, exempelvis att gnugga händerna mot varandra. Epilepsi behandlas i regel med läkemedel som minskar risken for nya anfall.
Bipolär sjukdom kan debutera redan i barndomen, men det är betydligt vanligare att sjukdomen bryter ut i unga vuxenåldern. När sjukdomen debuterar tidigt tenderar den dessutom att få ett allvarlare förlopp under livet. Sjukdomen har en ärftlig komponent, vilket innebär att risken ökar för andra familjemedlemmar om en närstående redan har diagnosen.
Temporallobsepilepsi kan däremot uppträda i vilken ålder som helst. Orsakerna kan vara en hjärninfektion eller en huvudskada, men i många fall är orsaken okänd. Ungefär hälften av alla barn med temporallobsepilepsi får färre anfall i takt med att de blir äldre, och hos en del försvinner anfallen helt. Med rätt medicinering går anfallen oftast att kontrollera väl.
Epilepsi och bipolär sjukdom är sällan samtidiga diagnoser, det vill säga de förekommer inte ofta hos samma person. De kan dock behandlas med samma typ av läkemedel. Antiepileptiska preparat som lamotrigin, vilka används för att kontrollera anfall, har också en stämningsstabiliserande effekt.
Stämningsstabiliserare är läkemedel som förhindrar att humör och känslor svänger vilt och blir alltför extrema. Bland annat National Institute of Mental Health i USA listar dessa läkemedel som ett av de första behandlingsalternativen vid bipolär sjukdom.
En studie av Sigita Plioplys vid Northwestern University i Chicago visade att depression är vanligt förekommande hos barn och ungdomar med epilepsi. Denna grupp löper dessutom förhöjd risk för suicidtankar, vilket gör det extra viktigt att de får rätt behandling i tid. Behandlingsplaner behöver därför ta hänsyn till båda tillstånden samtidigt.
En annan studie, genomförd av Keith Edwards vid Southwestern Vermont Medical Center, visade att lamotrigin kan lindra både krampanfall och depressiva symtom. Det gör lamotrigin – och möjligen även andra antiepileptiska läkemedel – till ett intressant behandlingsalternativ för patienter som lider av båda besvären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online