Tvångssyndrom (OCD) är en psykisk ohälsa som kännetecknas av återkommande, påträngande tankar som skapar ångest eller starkt obehag. Många personer med tvångssyndrom utför repetitiva handlingar – så kallade tvångshandlingar – i ett försök att lindra den oro de känner. När en person samtidigt lider av både tvångssyndrom och ett drogberoende talar man om en dubbel diagnos, en kombination som kan få allvarliga konsekvenser för både hälsa och livskvalitet.
För många personer med OCD fungerar droger som en form av självmedicinering. Alkohol och droger kan tillfälligt dämpa ångesten och skapa en kortvarig lättnad från de påträngande tankarna. Problemet är att effekten snabbt bleknar, medan risken för beroende växer för varje gång ämnet används.
Personer med tvångssyndrom får inte alltid rätt diagnos i tid. Enligt Mental Health America tar det i genomsnitt nio år innan en korrekt diagnos ställs. Under den tiden kan individen försöka hantera sina besvär på egen hand, ofta genom att använda alkohol eller droger för att dämpa symtomen. Detta gör att både tvångssyndromet och missbruket kan förvärras obehandlat.
Ett av de mest framträdande dragen hos personer med OCD är hemlighetshylleri. Många väljer att dölja både sin psykiska ohälsa och sitt drog- eller alkoholmissbruk från omgivningen. När anhöriga eller vänner till slut upptäcker problemet är personen ofta helt överväldigad av sin situation och behöver omedelbar och intensiv insats.
En dubbel diagnos med tvångssyndrom och drogberoende kräver specialiserad behandling hos professionella som har utbildning och erfarenhet av att vårda patienter med samtidiga diagnoser. Generell beroendevård räcker sällan, eftersom båda tillstånden påverkar varandra.
Kombinationen av OCD och beroende behandlas oftast bäst med en helhetsansats som kan innefatta:
Med rätt kombination av behandlingar och stöd är goda chanser till återhämtning möjliga, även vid en komplex dubbel diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online