Ångestsyndrom omfattar allt från akut stressyndrom och social fobi till generaliserat ångestsyndrom. Utvecklingen av dessa tillstånd påverkas av många olika faktorer, både biologiska och miljömässiga. Några av de mest avgörande biologiska faktorerna är hjärnans neurobiologi, den genetiska dispositionen samt kön.
Personer som lider av ångestsyndrom uppvisar en förhöjd aktivitet i tinningloben, den del av hjärnan som styr hur vi upplever rädsla och oro. Till följd av detta tolkar de yttre stimuli som emotionellt mer betydelsefulla än vad de egentligen är, vilket förstärker känslan av obehag och ängslan.
Familjestudier tyder på att ärftlighet spelar en viktig roll vid ångestsyndrom. Personer som har nära anhöriga med en ångestdiagnos löper själv en markant förhöjd risk att utveckla ett liknande tillstånd under livets gång.
Det finns också en tydlig skillnad mellan könen när det gäller diagnosfrekvensen. Kvinnor löper dubbelt så hög risk som män att få diagnosen generaliserat ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller agorafobi. Tvångssyndrom (OCD) är dock det enda undantaget – där är diagnosfrekvensen lika hög hos båda könen.
Ångestsyndrom räknas som de vanligaste psykiatriska diagnoserna. Nästan en fjärdedel av befolkningen upplever symptom på ångest någon gång under livet, och cirka 5 procent lider enbart av generaliserat ångestsyndrom.
Trots att ångestsyndrom ibland överdiagnostiseras hos barn och unga vuxna har mer än hälften av alla kliniskt diagnosticerade vuxna haft sina första symptom redan före 20 års ålder. Tillstånden är oftast kroniska, men svårighetsgraden varierar under olika perioder i livet – vilket gör tidig upptäckt och långsiktig behandling extra viktigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online