Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är en klassificeringshandbok som ges ut av American Psychiatric Association (APA), den amerikanska psykiatriska föreningen. Handboken innehåller diagnostiska kriterier för ett stort antal psykiska diagnoser, däribland flera tillstånd som kännetecknas av överdriven eller patologisk ångest. I DSM-IV, den fjärde upplagan som var gällande fram till 2013, fanns specifika kriterier för flera olika ångestsyndrom. Nedan följer en översikt över de viktigaste diagnoserna.
En person som under minst sex månader har en ihållande rädsla för att bli bedömd eller negativt uppmärksammad i sociala situationer, och där denna rädsla hindrar normal funktion i vardagen, kan ha social ångeststörning enligt DSM-IV. Tillståndet innebär ofta att personen undviker situationer som att tala inför grupper, äta i sällskap eller delta i sociala evenemang.
Den som lider av kontinuerlig ångest och kronisk oro – både i vardagliga situationer och vid stressfyllda händelser – kan ha generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV. Oron är ofta svår att kontrollera och kan åtföljas av fysiska symtom som spänningar, trötthet, koncentrationssvårigheter och sömnproblem.
Personer som har upplevt en traumatisk händelse, exempelvis krig, en allvarlig olycka eller ett brott, och som därefter drabbas av flashbacks, mardrömmar, sömnproblem och stark ångest i situationer som påminner om händelsen, kan ha posttraumatiskt stressyndrom enligt DSM-IV.
Ett avgränsat och intensivt tillstånd av fysiskt och känslomässigt obehag, med symtom som rädsla för annalkande undergång, hjärtklappning, svettningar och yrsel, tyder på en panikattack och kan indikera ett paniksyndrom enligt DSM-IV. Upprepade, oväntade attacker kombinerat med rädsla för nya attacker är centrala kriterier för diagnosen.
Den som har en tydligt avgränsad och uttalad rädsla, samt kraftfulla ångestreaktioner, inför specifika situationer eller föremål – exempelvis bilkörning, blodprovstagning, höga höjder eller vissa djur – kan ha en specifik fobi enligt DSM-IV. Rädslan är oproportionerlig i förhållande till den faktiska faran och leder ofta till aktiv undvikande.
Det bör noteras att DSM-5, som publicerades 2013, ersatte DSM-IV och bland annat flyttade PTSD och tvångssyndrom till en egen diagnoskategori för trauma- och stressrelaterade tillstånd. De grundläggande beskrivningarna av ångestsyndromen är dock fortfarande vägledande för förståelsen av dessa tillstånd. En korrekt diagnos ska alltid ställas av legitimerad vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online