Flera olika typer av ångestsyndrom kan drabba barn. Ett ångestsyndrom utlöses ofta av en stressfaktor i barnets liv, till exempel en flytt till ett nytt samhälle, dödsfall bland nära anhöriga eller stress i skolan. För att kunna hjälpa barnet i tid är det viktigt att känna igen symtomen på de vanligaste ångestsyndromen.
Ett barn med generaliserat ångestsyndrom oroar sig för i princip allt och alla. Barnet vet ofta inte vad det ska göra med oron, som därmed plågar honom eller henne dag ut och dag in. Vid GAD kan problemet pågå i sex månader eller ännu längre.
Barnet blir lätt trött, klagar över ont i magen och kan vara grinigt eller lättretligt. Sömnsvårigheter är vanliga, vilket i sin tur kan leda till koncentrationssvårigheter i skolan. Muskelstelhet och värk i kroppen kan också förekomma.
Det är normalt att små barn har separationsångest fram till ungefär fyra års ålder, men efter den åldern räknas det som ett syndrom om problemet kvarstår. Ett barn med separationsångest vill inte alls vara ifrån sina föräldrar – inte ens för att gå till skolan eller delta i sommarläger.
Barnet kan vara mycket klängigt och hålla sig nära föräldrarna nästan hela tiden. Sömnen påverkas ofta; barnet kan vakna på natten och krypa upp i föräldrarnas säng. Mardrömmar om separation är också vanliga. Barnet kan dessutom bära på en djup rädsla för att föräldrarna ska skadas svårt eller dö och lämna barnet ensamt. Rädslan är en central del av detta syndrom.
Fobier är rädslor som kan verka absurda eller overkliga för en utomstående, men för barnet som lider av dem är de mycket verkliga hinder i vardagen. Eftersom rädslorna känns så verkliga berättar barnet kanske inte om dem för sina föräldrar – hen kan till och med tycka att de är helt normala att ha.
Rädslorna kan handla om mörker, djur (som ormar eller hundar), slutna rum (klaustrofobi), djupt vatten, höjder eller många andra saker.
På grund av fobierna kan barnet tveka att leva ett normalt liv och kommer säkert att undvika allt som har med rädslan att göra. Tvingas barnet möta det som skrämmer kan det få raseriutbrott, gråta mycket och klamra sig fast vid föräldrarna. Den starka spänningen kan även ge ont i magen och huvudvärk.
Social ångest kan innebära många källor till rädsla för ett barn, och tecknen visar sig oftast under förpuberteten och tonåren. Barnet kanske inte vill umgås med kompisar eller har svårt att skaffa vänner. Rädslan för att öppna sig och prata med andra kan skapa stor ångest. Att prata i telefon kan kännas obehagligt, för att inte tala om att behöva svara inför klassen när läraren frågar.
Barnet kan agera som en ensamvarg och hellre välja att vara ensamt än att riskera att bli avvisat eller retat. När barnet måste tala sker det ofta med mycket låg, knappt hörlig röst.
I situationer som kräver att barnet kliver ur sitt skal kan symtom kopplade till adrenalinutlösning uppstå, till exempel ont i magen, kraftig svettning, yrsel och snabb hjärtrytm. Barnet kan bryta samman och gråta eller få ett utbrott. Alternativt kan barnet helt stelna till, utan att veta vad det ska säga eller göra, och inte ens förmå tänka klart.
Panikattacker debuterar oftast under förpuberteten eller tidiga tonåren. Har barnet haft två eller fler panikattacker och är rädd för fler attacker klassificeras det som ett syndrom. Efter en panikattack gör barnet allt för att slippa situationer som det tror kan utlösa en ny attack. Det leder till att många situationer undviks, och utan behandling kan mer komplicerade problem och fobier utvecklas.
Under själva panikattacken kan barnet känna att det kommer att dö om det inte kommer bort från det som utlöser attacken. Det kan kännas stickningar och domningar i hela kroppen, ibland så starka att barnet tror att det ska svimma. Hjärtfrekvensen stiger kraftigt och hjärtat kan kännas som att det hoppar i bröstet. Kraftig svettning och darrningar är vanliga. Magen kan bli ordentligt upprörd, och barnet kan känna sig antingen mycket kallt eller mycket varmt. Andningen blir ytlig och flackande. En panikattack varar i regel cirka tio minuter.
Kontakta barnavårdscentralen, skolhälsovården eller vårdcentralen om barnets oro eller rädsla kvarstår länge, försvårar vardagen eller påverkar skolgången och sömnen. Tidig behandling, ofta i form av samtals- eller KBT-stöd, ger goda möjligheter till återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online