Enligt statistik från National Institute of Mental Health lider upp till 40 miljoner vuxna amerikaner av ångeststörningar. Källan till dessa tillstånd är, inte helt oväntat, stress. Oavsett om stressen är mild eller traumatisk börjar den med tiden ta ut sin rätt på både kropp och själ – ofta i form av anticipatoriskt ångestsyndrom.
En person som ständigt oroar sig inför en kommande händelse eller uppgift (eller för framtiden i allmänhet) uppvisar ett typiskt symtom på anticipatoriskt ångestsyndrom. Dessa känslor av förtvivlan åtföljs ofta av hjärtklappning, svettiga handflator, andnöd eller andra fysiska besvär. Att tala inför publik, gå till jobbet, befinna sig i folksamlingar eller till och med enkla sysslor som att handla kan alla vara situationer där ångesten tar överhanden. Anticipatorisk ångest förekommer dessutom inom flera olika ångeststörningar, bland annat social ångeststörning, generaliserat ångestsyndrom och paniksyndrom.
Det finns flera möjliga skäl till att en person fruktar en kommande händelse: rädsla för att bli generad, förlöjligad eller misslyckas är alla tänkbara orsaker. Långvarig rädsla tar så småningom form av ångest – detta är själva grunden för anticipatoriskt ångestsyndrom. När hjärnan spelar upp en scen om och om igen driver det negativa tankemönstret tillståndet framåt. Ofta leder den ständiga negativa föreställningen av ett framtida scenario faktiskt till att den befarade händelsen inträffar. En person kan exempelvis vara så rädd för att feluttala en viktig gästs namn att hen, när presentationen väl ska ske, faktiskt gör just det. Detta fenomen kallas en självuppfyllande profetia.
År 1988 publicerade psykologerna J. S. Resnick, J. Kagan och N. Snidman en artikel i Science Magazine som kopplade samman social fobi med barndomsupplevelser med ursprung i blyghet och social hämning. Inlärda reaktioner och tankemönster kan, även om de varit hanterbara genom åren, få en kumulativ effekt över tid. Det som en gång var förbigående vågor av nervositet kan utvecklas till ihållande känslor av spänning och olust. Vardagens stressfaktorer förstärker dessa känslor till den grad att faktiska panikattacker kan uppstå.
Som vid många andra psykologiska tillstånd är anticipatoriskt ångestsyndrom ett av flera sätt som människor lär sig hantera psykologisk stress i vardagen. Stressens intensitet, kulturella normer och individens personlighet avgör vilken typ av copingmekanism som används. Självmedicinering med droger eller alkohol, depression, värk och smärta samt psykos är alla exempel på copingmekanismer för oro och rädsla. Ångest är i grunden sinnes sätt att skydda individen från en upplevd, potentiell fara. Ju längre en person lever med rädslan, desto mer känslig blir hen för upplevda hot.
Anticipatoriskt ångestsyndrom går att behandla, och psykoterapi har visat sig vara en effektiv metod. I vissa fall krävs både medicinering och psykoterapi, beroende på hur svåra symtomen är. Eftersom störningen orsakas av negativa tankemönster hjälper psykoterapin individer att strukturera om sitt tänkande längre hälsosammare och mer konstruktiva linjer. När medicinering lindrar fysiska eller emotionella symtom gör avsaknaden av ångest det möjligt för personen att bättre förstå och integrera nya tankar och beteendemönster i sin vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online