OCD hos småbarn: symptom, tecken och möjliga orsaker

Barn som lider av tvångssyndrom (OCD) förstår inte varför de har de tankar och den oro som plågar dem. De vet inte heller varför de "måste" utföra ritualiserade beteenden om och om igen. De "vet" bara att något fruktansvärt kommer att hända om de inte gör det. Föräldrarna vet oftast inte mer än sina barn – de ser bara att barnet lider och känner sig maktlösa inför frågan om hur de ska kunna hjälpa till.

Vad är OCD?

OCD klassificeras som en ångeststörning som drivs av tankar barnet inte kan kontrollera, av oro som hen inte kan hantera på ett hälsosamt sätt samt av repetitiva beteenden. Ibland finns det en tydlig koppling mellan tvångstanken och tvångshandlingen i barnets sinne. För att kunna diagnostiseras måste OCD störa barnets liv i hög grad, vilket gör det svårt för hen att fungera normalt i vardagen.

Tvångstankarna och/eller tvångshandlingarna blir överdrivna och tidskrävande, och de är ofta starkt störande. Störningen påverkar barnets vänskapsrelationer, skolresultat och familjeliv.

Vanliga symptom

Några av de vanligaste OCD-symptomen hos småbarn inkluderar:

• Starkt behov av symmetri och ordning
• Uttalad eller extrem rädsla för bakterier, smuts eller kontaminering
• Upprepning av ord eller siffror, antingen högt eller i tysthet
• Kontroll av låsar och dörrar gång på gång
• Intrusiva tankar om att skada sig själv eller någon annan
• Kronisk oro över att något dåligt ska hända – inte bara enstaka bekymmer, utan tankar som tar upp en stor del av dagen
• Överdriven uppmärksamhet på obetydliga detaljer
• Lång tid som läggs på att röra vid saker, räkna föremål och tänka på sekvenser och talserier

När uppträder OCD?

OCD har diagnostiserats hos barn så unga som fem–sex år, och de första symptomen kan visa sig redan vid tre–fyra års ålder. Problemet är att föräldrar ofta inte känner igen betydelsen av vad de ser. Barnet själv kan naturligtvis varken identifiera sina symptom eller förstå vad de innebär.

Ett barn med OCD är ofta mycket ängsligt och lättstressat. I takt med att barnet blir äldre börjar hen gradvis inse hur mycket symptomen begränsar alla aspekter av livet.

Exempel på typiska beteenden

Ett barn med OCD kan exempelvis:

• Tvätta händerna upprepade gånger under dagen – ibland 100 gånger eller fler på en enda dag
• Kontrollera dörrar flera gånger för att försäkra sig om att de är låsta
• Samla på och svårigheter att slänga föremål (tvångsmässig samlande)
• Utföra sysslor och dagliga rutiner på exakt samma sätt och i samma ordning varje gång, till exempel ta på kläder i en bestämd ordning
• Gruppera och omgruppera föremål om och om igen
• Upprepa ord hen precis sagt, eller upprepa musik, ord, siffror och ljud för sig själv

Möjliga orsaker

Den exakta orsaken till OCD är fortfarande okänd, men forskning hittills pekar mot en neurologisk störning i hjärnan – alltså en fysisk orsak. Studier tyder på att barn med OCD har en obalans i signalsubstanzen serotonin. Hos patienter med OCD kan receptorer för serotonin vara blockerade eller skadade, vilket hindrar ämnet från att fungera fullt ut.

Ärftlighet är en annan möjlig faktor – OCD tenderar att gå i familjer, även om inget specifikt gen har kunnat identifieras. Vissa barn utvecklar OCD trots att det inte finns någon sjukdomshistoria i familjen.

Vissa studier har dessutom visat ett möjligt samband mellan streptokockinfektioner och OCD. En sådan infektion kan i vissa fall utlösa debuten av OCD eller förvärra befintliga symptom. Detta samband kallas ofta PANDAS (pediatriska autoimmuna neuropsykiatriska störningar associerade med streptokockinfektion).

När ska man söka hjälp?

Om du misstänker att ditt barn har OCD är det viktigt att kontakta barnhälsovården eller en barnpsykolog. Tidig diagnos och behandling, ofta i form av kognitiv beteendeterapi (KBT), kan avsevärt förbättra barnets möjligheter att hantera sin ångest och leva ett normalt liv.