Generaliserat ångestsyndrom (GAD) är en ångeststörning som kännetecknas av intensiv, ihållande och ofta irrationell oro kring vardagliga situationer. Personer med GAD kan överväldigas av så stark ångest och rädsla att både funktionsförmåga och livskvalitet allvarligt försämras. Utöver att påverka det psykiska måendet och tankesättet uppvisar många med GAD även en rad fysiska symtom.
Symtomen vid GAD kan delas in i psykologiska och fysiologiska. De psykologiska symtomen omfattar bland annat humörsvängningar, irritabilitet, rastlöshet, nervositet, oro, känsla av maktlöshet inför påträngande tankar, koncentrationssvårigheter samt överdriven rädsla för avvisande, otillräcklighet och förlust.
Personer med GAD upplever en nivå av oro som inte står i proportion till den faktiska orsaken. De kan oroa sig för samma saker som de flesta andra – relationer, arbete och hälsa – men deras rädslor är betydligt mer intensiva. Det som normalt skulle betraktas som små bekymmer kan i huvudet på en person med GAD eskalera till katastrofala och förödande scenarier.
Fysiska symtom vid GAD inkluderar darrningar, skakningar, överdrivet svettande, svaghet, hjärtklappning, yrsel, andnöd, illamående, magbesvär, domningar, sömnlöshet, kväljningar, sväljsvårigheter, tryck över halsen, inre spänning och trötthet.
Det är viktigt att komma ihåg att inte alla med GAD uppvisar samma symtom – frekvens, svårighetsgrad och uttryck kan variera från person till person. Gemensamt för alla med diagnosen är dock ett ihållande obehag kring situationer som de flesta andra inte ens skulle uppfatta som hotfulla.
För att diagnostisera psykiatriska tillstånd som GAD använder yrkesverksamma inom psykiatrin diagnostikmanualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). I den tidigare upplagan DSM-IV hade generaliserat ångestsyndrom koden 300.2, medan dagens DSM-5 använder koden 300.02. Manualen specificerar tydliga kriterier som måste uppfyllas för att en korrekt diagnos ska kunna ställas.
Ett centralt kriterium är att personen upplever intensiv ångest och oro fler dagar än inte, under en sammanhängande period av minst sex månader. Oron ska dessutom vara svår att kontrollera och åtföljas av flera associerade symtom, såsom rastlöshet, trötthet, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, muskelspänningar eller sömnproblem.
Behandlingen av GAD består oftast av en kombination av samtalsterapi och läkemedel. Terapi betraktas som en av de mest effektiva behandlingsformerna, och flera metoder har visat sig särskilt värdefulla vid GAD.
Inom KBT utforskas och utmanas förvrängda tankemönster. Personer med GAD tenderar att göra typiska tankefel, exempelvis övergeneraliseringar och allt-eller-inget-tänkande. En KBT-terapeut hjälper personen att identifiera dessa destruktiva tankar och ta konkreta steg för att förändra dem.
Beteendeterapi är ett annat användbart verktyg vid GAD. Metoden syftar till att hjälpa personen att konfrontera sin rädsla genom gradvis exponering för de stimuli som väcker ångesten. Med tiden blir personen desensibiliserad mot oron och slipper bära på samma tunga börda i vardagen.
Läkemedel kan spela en viktig roll i behandlingen av GAD. Vanligt förekommande preparat inkluderar:
SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare), exempelvis Celexa, Lexapro, Luvox, Paxil, Prozac och Zoloft.
Tricykliska antidepressiva (TCA), exempelvis Anafranil, Elavil, Ludiomil, Norpramin och Pamelor.
Bensodiazepiner, exempelvis Ativan, Klonopin, Librium, Restoril, Valium och Xanax.
Övriga läkemedel, såsom Buspar (buspiron), som också har visat sig effektivt för att lindra symtomen vid GAD.
Vilken behandling som passar bäst avgöras alltid tillsammans med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare, eftersom behov och svar på behandling varierar mellan individer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online