Medical News Today definierar klaustrofobi som en "ångeststörning där personen har en intensiv och irrationell rädsla för trånga och slutna utrymmen". En närmare titt på tillståndet väcker många frågor om dess orsaker, symtom och behandlingsmöjligheter. Forskningen ger svar på några av de vanligaste frågorna om klaustrofobi.
Även om det inte är en direkt orsak drabbar klaustrofobi oftast yngre människor.
Människor utvecklar klaustrofobi av okända anledningar. Forskning tyder dock på att ärftliga faktorer kan spela en roll, enligt hälsobiblioteket vid Carl R. Darnall Army Medical Center. Risken är större för personer som redan diagnostiserats med andra former av ångeststörningar, eftersom de är extra mottagliga för känslor av rädsla och oro. Ålder är ingen direkt orsak, men störningen brukar visa sig tidigt i livet.
Klaustrofobi medför en överväldigande rädsla för små utrymmen.
Enligt den australiska delstaten Victorias hälsomyndighet inkluderar symtomen både allmänna tecken på ångest och störningsspecifika symptom. Ett ångestanfall kännetecknas av ökad hjärtfrekvens, svettningar och en växande rädsla för skada eller död. Dessa symtom överlappar de klaustrofobispecifika tecknen, som att hela tiden hålla koll på dörrar och nödutgångar samt att aktivt undvika små rum. Personer med svåra symtom kan förlora möjligheten att leva ett normalt liv på grund av invalidiserande reaktioner på vardagliga situationer, exempelvis att åka hiss.
Klaustrofobiska personer undviker små utrymmen som hissar, även när trappor är opraktiska.
Alla upplever då och då en lindrig rädsla för vanliga saker som att åka hiss. En person som känner viss olust inför ett litet utrymme skiljer sig dock från en person med faktisk klaustrofobi. Klaustrofobiker lider av fysiskt obehag som kan leda till panik- eller ångestattacker. När rädslorna börjar påverka vardagen tyder det på ett allvarligare tillstånd. Ett exempel: om en person som är sen till jobbet väljer att ta tjugo våningar trappor i stället för hissen finns det sannolikt ett underliggande problem som behöver tas på allvar.
Ångestdämpande läkemedel kan lindra symtomen vid klaustrofobi.
Behandlingen består av olika tekniker beroende på störningens svårighetsgrad. Det första steget är att hitta en kvalificerad psykolog som har erfarenhet av klaustrofobi och ångeststörningar. När terapin kommit igång består den av samtal om rädslan samt träning i avslappningstekniker. Senare i behandlingen utsätter psykologen patienten gradvis för ett litet utrymme – en metod som kallas exponeringsterapi. I takt med att personen lär sig kontrollera och övervinna sina rädslor minskar klaustrofobin. Vid svåra fall kan ångestdämpande läkemedel användas som komplement till terapin för att hantera besvärliga symtom under exponeringsprocessen.
Akupunktur kan användas som alternativ behandling mot klaustrofobi.
En studie publicerad av International Society for the Study of Subtle Energies and Energy Medicine antyder att akupunktur och andningsövningar kan minska klaustrofobiska känslor. Självbehandlingstekniker går ut på att lägga tryck mot specifika muskler i kroppen för att framkalla avslappning, medan djup andning lugnar den spänning som uppstår vid ångest och panik. Även om studien stöder alternativa metoder får personer med klaustrofobi oftast bäst effekt av att kombinera naturliga tekniker med professionell terapi.
Klaustrofobi är en relativt vanlig men väl behandlingsbar ångeststörning. Genom att känna igen symtomen tidigt, söka professionell hjälp och eventuellt komplettera med avslappningsmetoder kan de flesta lära sig hantera sin rädsla och återfå en fungerande vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online