Bedömningsverktyg för ångest – en guide till vanliga test och instrument

Det finns flera olika bedömningsverktyg som används för att utreda ångest. Vissa av dessa kan fyllas i av patienten själv, men alla tester ska administreras och tolkas av en legitimerad professionell, till exempel psykolog eller psykiater. Genom att bekanta dig med vilka utredningsinstrument som finns tillgängliga får du som yrkesverksam hjälp att välja rätt verktyg – och du som patient får en bättre förståelse för vilka tester du kan bli erbjuden inom vården.

Strukturerad intervju

En intervju är inte ett test i traditionell mening, men den är ett av de viktigaste redskapen när det gäller att identifiera vad som plågar klienten. En kurator eller psykolog ställer en rad frågor kopplade till symtom på ångestsyndrom, till exempel: Har du svårt att somna eller att sova sammanhängande? Känner du dig nervös utan att det finns någon särskild stressande händelse bakom känslan?

Frågorna är utformade för att bedöma om klienten kan lida av en specifik diagnos, och svaren lägger grunden för vidare utredning.

MMPI-2

Minnesota Multiphasic Personality Inventory, andra upplagan (MMPI-2), är ett standardiserat test som kartlägger en persons hela personlighet utifrån tre olika skalor: validitet, kliniska skalor och innehållsskalor. Testet mäter ett flertal psykiska problem, varav ångest är ett.

Så mäts ångest i MMPI-2

• Den kliniska skalan fångar ångest genom delen som kallas "Psykasteni". Den undersöker generaliserad ångest och lidande på en övergripande nivå – en person som får höga värden här tenderar att vara mer nervös än genomsnittet.
• Innehållsskalan mäter ångest kopplad till konkreta symtom som spänningar, sömnsvårigheter och koncentrationsproblem.
• Validitetsskalan finns till för att säkerställa att resultaten blir så träffsäkra som möjligt, bland annat genom att upptäcka om svarspersonen svarar slarvigt eller försöker påverka utfallet.

MCMI-III

Millon Clinical Multiaxial Inventory, tredje upplagan (MCMI-III), är ett test som är specifikt framtaget för att hjälpa terapeuten att ställa en diagnos.

Testet är indelat i fem olika delar, och ångest analyseras som en del av skalan för kliniska syndrom. Poängen omvandlas till något som kallas "basfrekvens" (base rate), vilket beräknar sannolikheten att klienten passar in på diagnosen. En basfrekvens på 95 för ångest indikerar exempelvis en stark sannolikhet att klienten lider av någon form av ångestsyndrom.

Beck Anxiety Inventory (BAI)

Till skillnad från de andra bedömningsinstrumenten mäter Beck Anxiety Inventory enbart ångestrelaterade symtom.

Underlaget samlas in genom en högt strukturerad intervju som täcker 21 vanliga symtom på ångest. Personen som svarar uppmanas att ange hur mycket varje symtom har besvärat hen under den senaste veckan.

Resultatpoängen hjälper terapeuten att ställa en korrekt diagnos samt att fortsätta utreda eventuella ytterligare ångestrelaterade problem.

Bedömningsverktyg för barn och ungdomar

Det finns även särskilda utredningsinstrument anpassade för yngre åldersgrupper. Både MMPI-2 och MCMI-III finns i ungdomsversioner:

• MMPI-A (MMPI-Adolescent Version) kan användas för ungdomar i åldern 14–18 år.
• MACI (Millon Adolescent Clinical Inventory) kan ges till ungdomar mellan 13 och 19 år.

Achenbach Child Behavior Checklist (CBCL)

För mindre barn fungerar det ofta bättre att hämta information från vuxna i barnets närhet. Achenbach Child Behavior Checklist (CBCL) finns i två åldersgrupper: 2–3 år och 4–18 år. Frågeformuläret är ursprungligen avsett att fyllas i av föräldrar, men kan även besvaras av andra vuxna som ingår i barnets liv, exempelvis en lärare.

CBCL uppmanar den som svarar att bedöma barnet utifrån 118 påståenden, och resultaten delas upp i internaliserande och externaliserande beteenden. Ångest räknas till de internaliserande beteendena, även om externaliserande problem – som bäddning – i vissa fall också kan ha samband med ångest.