
Tvångshandlingar, repetitiva rörelser, gungningar, räknande och konstant kontrollerande är några av de vanligaste tecknen på tvångssyndrom (OCD) – en diagnos som kan visa sig redan i förskoleåldern. Beteendestrategier i kombination med samtalsterapi kan ge lättnad. Uppmärksamma föräldrar kan ofta hjälpa sitt barn att hitta alternativa hanteringsstrategier så snart de ser att barnet börjar utföra sina tvångsritualer.
Tvångssyndrom kännetecknas av påträngande tankar (tvångstankar) och repetitiva beteenden (tvångshandlingar). Nästan alla har någon form av mindre tvång – extra kontrollen av låsarna när man lämnar hemmet eller den tillfälliga oron över ett glömt påslaget strykjärn. Hos vissa människor fastnar dock dessa skrämmande tankar i en virvelvind som det inte går att ta sig ur förrän en viss handling har utförts.
Tvångshandlingar kan omfatta allt från konstant oro och överdriven handtvättning till komplexa ritualer som, när de väl är genomförda, får personen med OCD att känna sig ”säker”. I grunden handlar OCD om en hanteringsstrategi som spårat ur.
OCD börjar ofta i barndomen och kan inleda ett livslångt mönster av tvång som stör vardagsaktiviteter. Ju tidigare störningen upptäcks, desto bättre chans har föräldrar och professionella att lära barnet alternativa hanteringsstrategier.
Det är i hur mycket det normala livet störs som föräldrar oftast kan bedöma problemets allvarlighetsgrad. Ett barn som vill tvätta händerna efter varje aktivitet skiljer sig markant från ett barn som måste tvätta händerna först med varmt, sedan kallt och återigen varmt vatten, för att därefter stänga kranen med enbart vänster hand. Ett barn som nynnar sig till sömns är något helt annat än ett barn som bara kan sova på vänster sida, med tre gosedjur placerade på exakta platser i sängen och i pyjamas helt utan rött.
Om ditt barns tvångshandlingar hindrar hen från att njuta av familjesammankomster, stör skolarbetet eller gör att barnet blir retat av andra barn, är det dags att söka professionell hjälp.
I Sverige kan familjer få stöd via bland annat Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och Anhörigas Riksförbund, medan BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) är första instans för utredning och behandling.
Om ditt barn visar OCD-tendenser som ännu inte stör vardagen kan du som förälder ofta lära ut hanteringsstrategier som hjälper barnet att må tryggare i sin omgivning.
Om du märker att ditt barn börjar gunga, räkna steg eller tvätta händerna i ett bestämt mönster – fråga vad hen tänker på. Lyssna noga på svaret utan att döma. Berättar barnet om en oroande tanke, till exempel att något skulle hända föräldrarna eller ett dåligt betyg i skolan, kan du erbjuda tröst och avbryta ritualen. Säger barnet däremot att inget är fel, försök då att varsamt omdirigera ritualen samtidigt som du ger tröst.
En annan effektiv strategi är att dokumentera när ritualerna sker. För en dagbok där du noterar när tvångshandlingen inträffar, hur länge den pågår och vad, om något, som avbryter den.
Dagboken hjälper dig se om tvångshandlingarna förändras eller ökar – och att avgöra om det är dags att anlita en professionell.
Är tvångshandlingarna fortfarande milda kan dagboken också visa om de sker vid vissa tider på dygnet eller hänger ihop med specifika aktiviteter. Då kan du erbjuda ditt barn tröst innan ritualerna tar fart. Börjar barnet exempelvis utföra ritualer under semestrar eller inför prov i skolan får du en ledtråd om vad som bekymrar hen, även utan att barnet behöver sätta ord på det. Det ger dig som förälder möjlighet att ge röst åt barnets problem och erbjuda alternativa hanteringsstrategier.
Har ditt barn OCD kan hen behöva professionellt stöd för att hantera besvären. Vissa läkemedel kan hjälpa, men beteendeinriktade strategier är särskilt effektiva hos barn. Kognitiv beteendeterapi (KBT), framför allt exponering med responsprevention (ERP), räknas som den mest framgångsrika behandlingsformen för barn med OCD.
Kontakta vårdcentralen eller BUP om ditt barns tendenser förvärras, om tröst och samtal inte längre räcker till, eller om tvångshandlingarna börjar störa vardagen på allvar. Med rätt stöd i tid kan barnet lära sig hantera sin OCD och leva ett friare liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online