När en person blir bortförd eller kidnappad tvingas denne in i fångenskap helt mot sin vilja. När ett offer som försvunnit till följd av en bortföring återfinns kan personen bära på allvarliga psykologiska efterverkningar. En bortföring är en ytterst traumatisk upplevelse där offret genomgår både ett emotionellt och ett fysiskt lidande. Upplevelsen kan vara så stark att det krävs tid – och ibland professionell hjälp – för att kunna bearbeta den.
När någon blir bortförd och hålls kvar mot sin vilja kan upplevelsen lämna många negativa psykologiska spår. Händelsen kan göra att offret drabbas av ångest, djup osäkerhet och bestående rädslor.
Många offer lider av flashbacks, där de återlever traumet om och om igen. Andra offer minns däremot inte den traumatiska händelsen alls. Vanliga symtom är också mardrömmar och påträngande, skrämmande tankar, enligt National Institute of Mental Health. Alla dessa reaktioner är samtidigt typiska tecken på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
En annan känd psykologisk effekt är det så kallade Stockholmsyndromet. Det innebär att offret börjar utveckla lojalitet och sympati gentemot sin gisslantagare. Detta fungerar som en överlevnadsstrategi, och känslorna kan bli så starka att offret till och med försvarar sin förövare efter att ha blivit befriad.
Barn påverkas i mycket hög grad av trauma. De har betydligt svårare att förstå och återhämta sig från händelsen, eftersom de ännu inte har utvecklat samma hanteringsstrategier som vuxna, enligt Center for the Study of Traumatic Stress. Eftersom den traumatiska upplevelsen inträffar under barnets utvecklingsfas påverkas även dess psykologiska tillväxt och mognad. Vissa barn utvecklar beteendestörningar eller psykiatriska tillstånd efter händelsen, och barn som utsatts för bortföring kan också drabbas av PTSD.
Många offer drabbas av PTSD efter en bortföring. Tillståndet kan göra att personen återupplever händelsen genom drömmar eller plötsliga minnesbilder. Ofta uppvisar offret även undvikandebeteende, till exempel att man aktivt undviker föremål, platser eller personer som påminner om det som hänt. Enligt National Institute of Mental Health kan personer med PTSD också drabbas av måttlig till svår depression. Aktiviteter som en gång gav glädje känns inte längre meningsfulla, och många upplever ångest, skuldkänslor eller extrem nervositet.
När ett barn drabbas av PTSD kan det uppvisa symtom som intensiva mardrömmar och undvikande av saker som påminner om händelsen. Barn kan också visa tecken på ångest och aggression, vilket tyvärr ibland misstolkas som dåligt uppförande. Dessutom kan barn återge beteenden som imiterar själva händelsen, enligt Center for the Study of Traumatic Stress.
Att bygga upp ett tryggt stödsystem runt offret är ett viktigt första steg i återhämtningen. Professionell hjälp i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) rekommenderas också som behandlingsform. Där hjälper en utbildad terapeut offret att förstå vad som har hänt och att lära sig omvandla tankar som väcker rädsla och ångest till mindre belastande tankemönster.
Med rätt stöd, tålamod och professionell vård kan många offer gradvis återfå kontrollen över sitt liv och läka från sitt trauma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online