En artikel från 1998 i British Medical Journal beskriver hur en patient som genomgår en amputation kan drabbas av en sorg som liknar den man känner när en nära anhörig går bort. Sorg och ångest är helt normala reaktioner efter en amputation, liksom tankar som kretsar kring förlusten av kroppslig funktion och en förändrad kroppsbild. Enligt National Institute of Mental Health löper personer med diabetes dubbelt så hög risk att drabbas av depression som fysiskt friska människor, vilket gör att amputationen kan bli en extra tung börda att bära.
Artikeln i British Medical Journal jämförde änklingar som sörjde sin make eller maka med patienter som sörjde förlusten av en kroppsdel. Båda grupperna hade svårt att acceptera förlusten, bar tydliga visuella minnen av personen respektive kroppsdelen och upplevde en känsla av att den fortfarande fanns kvar. Hos amputerade visar sig denna känsla av fortsatt närvaro som den så kallade ”fantomlemmen”. Med tiden minskade denna närvarokänsla hos båda grupperna. När det gäller fantomlemmen verkade den med tiden smälta samman med protesen. Att återgå till arbetet hjälpte båda grupperna, men endast en tredjedel av de amputerade lyckades återuppta sitt tidigare arbete.
Utsikten till nedsatt rörelseförmåga gav upphov till depression både före och efter operationen, enligt studien i British Medical Journal. Depression kan fördröja rehabiliteringen och försvåra hanteringen av själva diabetessjukdomen. De grupper av amputerade som reagerade mest negativt psykologiskt var de som hade en historia av ångest och depression före operationen, samt de som var stelbenta i sitt självförtroende och vägrade ta emot hjälp.
Enligt British Medical Journal verkade de självständiga amputationspatienterna i studien klara sig bra i början, men efter cirka 13 månader var de betydligt mer benägna än andra att uppleva fantomsmärta. Denna grupp liknar människor som uppvisar liten sorg när de förlorar en närstående, men som senare utvecklar symtom som påminner om den avlidnes.
En artikel i Journal of Orthotics and Prosthetics visar att det finns ett samband mellan en amputerads uppfattning om sin kroppsbild och dennes psykosociala välbefinnande. Författaren James Breakey, fil.dr, skriver: ”Signifikanta korrelationer tenderar att bekräfta andra studier där fysisk funktionsnedsättning visats öka en persons benägenhet för ångest, depression, låg självkänsla och lägre livstillfredsställelse.”
Amputation är en traumatisk händelse, och eftersom depression bidrar till sämre hälsoutfall och dessutom är ett allvarligt tillstånd i sig, bör personer som genomgått en amputation undersökas och vid behov behandlas för depression eller ångest. Behandlingsalternativen inkluderar psykoterapi, medicinering eller en kombination av båda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online