En så kallad Cadillac-plan inom hälso- och sjukvårdsförsäkring har ingenting med bilmärket Cadillac att göra – men den delar något viktigt med GM:s lyxmärke: sina många och generösa förmåner för försäkringstagarna. Begreppet har hamnat i rampljuset under den amerikanska debatten om sjukvårdsreform, eftersom det rör sig om en typ av försäkring som många avundas – och det av goda skäl.
En genomsnittlig sjukvårdsförsäkring i USA kostar cirka 13 000 dollar per år och ger en bred täckning för en rad vårdkostnader. Inom ramen för dessa planer betalar dock försäkringstagarna själva en del utgifter, exempelvis egenavgifter vid läkarbesök, receptbelagda läkemedel och andra kostnader innan självrisken är uppfylld.
En Cadillac-plan ligger i en helt annan klass. Premien ligger två till tre gånger över nivån för en vanlig plan, men som motprestation täcks i princip varje tänkbar vårdkostnad – från läkarbesök och specialistvård till mediciner och sjukhusvistelser – utan betydande egenbetalningar.
När USA debatterade sin sjukvårdsreform 2009–2010 föreslog flera medlemmar av Obamaadministrationen att Cadillac-planerna skulle beskattas, eftersom de betraktades som en särskild förmån för de anställda som hade dem. Argumentationen löd att om chefer på företag som Goldman Sachs kunde åtnjuta en så exklusiv försäkring borde en punktskatt införas.
Skatten skulle tas ut av försäkringsbolagen – inte av planernas användare – och intäkterna skulle användas för att finansiera delar av den mångbiljondollar dyra sjukvårdsreformen.
Cadillac-planer erbjuds både till fackligt organiserade arbetare, offentligt anställda och privatanställda, och de täcker såväl välbärgade som delar av medelklassen. Det framhöll journalisten Reed Abelson i The New York Times den 20 september 2009.
I ett av förslagen, presenterat av senator Max Baucus, skulle försäkringsbolag som tog ut mer än 8 000 dollar per år för en individuell plan eller mer än 21 000 dollar för en familjeplan beläggas med en punktskatt på 35 procent. Baucus räknade med att en sådan skatt skulle täcka ungefär en fjärdedel av kostnaderna för det föreslagna sjukvårdsprogrammet. Eftersom avgiften lades på försäkringsbolagen var risken dock stor att de i stället skulle vältra över kostnaderna på de försäkrade.
Motståndet mot beskattningen kom från många håll, bland annat från fackförbundet Service Employees International Union (SEIU) och andra fackorganisationer. De påpekade att vanliga medlemmar ofta avsagt sig löneökningar för att kunna behålla sina förmåner – vilket var en av anledningarna till att deras planer blivit så dyra.
Robert Laszewski, vd för Health Policy and Strategy Associates, sammanfattade problemet träffsäkert: ”Det är den gamla lagen i Washington, D.C., om oavsiktliga konsekvenser. De gick efter Goldman Sachs-partnern och träffade i stället brandmannen i Brooklyn.”
Ett ytterligare argument var att fackligt anställda ofta är äldre och bor i delar av landet där vårdkostnaderna är högre, vilket i sig driver upp premiekostnaderna. Obamaadministrationen slutade med att sluta en överenskommelse med fackföreningarna, som undantogs från en eventuell Cadillac-skatt fram till 2018.
Cadillac-skatten kom trots allt med i den slutgiltiga lagstiftningen, Affordable Care Act, som antogs 2010. Dess ikraftträdande sköts dock upp flera gånger – först till 2020 och därefter till 2022. I december 2019 avskaffades skatten slutligen helt, i samband med en federal budgetöverenskommelse, och den verkställdes därmed aldrig. Begreppet lever dock kvar som symbol för de mest generösa sjukvårdsförsäkringar som finns på den amerikanska marknaden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online