I de flesta fall kan en patient endast ha en primär sjukförsäkring. Det är denna försäkring som betalar sina ersättningar först, medan en eventuell sekundär försäkring endast täcker återstående kostnader.
Det finns dock flera undantag från denna princip. Här är de vanligaste situationerna där en patient kan ha mer än en sjukförsäkring:
I USA kan vissa patienter vara berättigade till både Medicare och Medicaid – något som ofta kallas "dual eligibility". Medicare är det federala programmet som främst vänder sig till personer över 65 år samt vissa yngre med funktionsnedsättningar, medan Medicaid är ett statligt finansierat program för hushåll med låg inkomst. Tillsammans ger de två programmen ett betydligt bredare skydd än vart och ett för sig.
En patient kan ha en primär sjukförsäkring genom sin egen arbetsgivare och en sekundär försäkring via makens eller makaens arbetsgivare. I dessa fall avgör så kallade samordningsregler (coordination of benefits) vilken försäkring som betalar först och vilken som täcker kvarvarande kostnader.
Dessutom kan patienter teckna kompletterande sjukförsäkringar för att täcka kostnader som inte omfattas av den primära försäkringen, exempelvis självrisker, tandvård eller receptbelagda läkemedel. Ett känt exempel är Medigap-försäkringar i USA, som är utformade för att fylla luckorna i Medicare.
När en person har två försäkringar används samordningsregler för att undvika dubbel ersättning. Den primära försäkringen betalar först, och därefter kan den sekundära försäkringen täcka hela eller delar av resterande belopp, beroende på försäkringens villkor.
Sammanfattningsvis gäller alltså att en patient normalt bara har en primär sjukförsäkring, men kombinationer av offentliga program, arbetsgivarförsäkringar och kompletterande försäkringar kan ge ett utökat skydd. Det är alltid klokt att granska villkoren hos respektive försäkringsgivare för att undvika överlappande skydd och onödiga kostnader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online