Knäprotesoperation är ofta det föredragna behandlingsalternativet när degenerativ ledsjukdom har nått sitt slutstadium och börjat påverka livskvaliteten avsevärt. Rörligheten har då blivit kraftigt nedsatt, och till den svåra smärtan och svullnaden kommer ofta mekaniska symtom som knäppande och låsningar i leden. I många fall betraktas knäprotesoperation som den sista utvägen – men det finns faktiskt flera alternativ som kan ge lindring och förbättrad rörlighet.
Vid lindrigare former av knäartros, när symtomen i princip är minimala, finns det många behandlingsmöjligheter: vila, orala smärtstillande läkemedel, antiinflammatoriska preparat, fysioterapi och anpassning av aktivitetsnivån. Ofta kan dessa enkla åtgärder minska symtomen och bidra till ett betydligt minskat obehag.
Den största skillnaden mellan smärtstillande läkemedel (analgetika), vare sig de är narkotiska eller inte, och antiinflammatoriska läkemedel är hur de verkar. Analgetika fungerar främst genom att dämpa hjärnans tolkning av de smärtsignaler som skickas dit – detta gäller särskilt narkotiska smärtstillande läkemedel. Enkelt uttryckt gör narkotiska smärtmediciner att hjärnan har sämre förmåga att uppfatta smärtaimpulser, vilket får knät att kännas bättre.
Antiinflammatoriska läkemedel är däremot oftast icke-narkotiska och icke-steroida (NSAID) och bekämpar smärtan på ett helt annat sätt. Istället för att påverka hjärnans smärtreceptorer tas dessa läkemedel upp i blodet och färdas direkt till inflammationen som orsakar smärtan, där de bekämpar den och därmed minskar svårighetsgraden av symtomen. Nyare generationer av NSAID är dessutom framställda så att de ger extra skydd åt magslemhinnan mot sårbildning.
Utöver att kontrollera besvären vid knäartros är det avgörande att bibehålla rörligheten genom regelbunden rörelse. Ett artrosdrabbat knä fungerar bättre över lag om det hålls i rörelse och inte tillåts bli stelt. Olika former av terapi kan ge ytterligare lindring samt optimera rörligheten. Standardterapi på land innebär terapeutisk träning i en gymmiljö, medan akvatisk terapi utförs i en pool. Vattnet i poolen är vanligtvis varmare än i de flesta kommunala badanläggningar. Den akvatiska terapin hjälper till att maximera rörlighet utan gravitationens begränsningar, vilket gör rörelserna skonsammare för leden.
När smärta och inflammation har gått längre än vad enkla orala behandlingar klarar av bör nästa nivå av behandlingsalternativ övervägas – till exempel injektioner direkt i knäleden.
Ett läkemedel som ofta injiceras i knäleden är kortikosteroider, allmänt känt som "kortison". Det finns flera olika steroidpreparat, alla med sin egen verkningstid. Steroidinjektioner i knäleden placerar kraftfulla antiinflammatoriska ämnen precis där de behövs som mest, och eftersom absorptionen är långsammare än vid injektion i muskel eller andra vävnader blir effekten även mer långvarig.
En annan produkt som används flitigt via intraartikulär injektion (direkt i leden) är den relativt nya gelinjektionen med hyaluronsyra. Dessa produkter tillverkas vanligtvis av tuppkam eller syntetiskt. Syftet är att belägga de drabbade broskområdena och skydda dem, samtidigt som friktionen minskar och broskets förmåga att behålla vätska förbättras. Tyvärr fungerar dessa gelprodukter bäst vid lindrigare former av artros, men de är väl värda att prova i alla fall – särskilt eftersom många andra alternativ är mer invasiva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online