Begreppet svartöronsvamp syftar på den ätbara svampen Auricularia polytricha, som länge använts inom kinesisk medicin och matlagning. Svampen går även under namn som träöra, musöra, molnöra, muk nge, gelésvamp och trädsvamp.
Enligt Paul Stamets bok Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms (2000) var svartöronsvampen den första svamp som odlades i Kina – redan omkring år 600 f.Kr. Det gör den till en av världens äldsta odlade svampsarter, med en lång tradition inom österländsk kosthållning.
Svartöronsvampen växer snabbt och känns igen på sin mörkbruna färg och sitt öronliknande utseende. Med åldern blir fruktkroppen tjockare och får en fläckig, marmorerad yta. I naturen växer svampen på lövträd som kapok och mango, där den bildar geléaktiga, böjliga skivor.
I det kinesiska köket uppskattas svartöronsvampen framför allt för sin krispiga konsistens och sitt mörka utseende – smaken är nämligen ganska neutral, vilket gör att den lätt tar upp smakerna från såser och andra råvaror. Svampen passar utmärkt i soppor, wokrätter och sallader.
Svartöronsvamp säljs både färsk och torkad. Torkad svamp ska läggas i blöt i ljummet vatten i cirka 15–30 minuter före tillagning, varvid den sväller upp och återfår sin karakteristiska textur.
Fem gram torkad svartöronsvamp innehåller endast 13 kalorier samt fyra procent av dagsbehovet av mangan och selen, tre procent av kopparbehovet och två procent vardera av niacin och järn. Det gör svampen till ett näringsrikt men kalorisnålt tillskott i kosten.
Inom traditionell kinesisk medicin används svartöronsvampen för att förbättra blodcirkulationen, stärka andningsförmågan och främja allmänt välbefinnande. Även modern forskning visar intressanta resultat: enligt en studie publicerad i tidskriften European Food Research and Technology i januari 2009 besitter svampen antitumöregenskaper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online