Maskrosor har använts för sina medicinska egenskaper i hundratals år – långt innan de blev kända som ett besvär för husägare världen över. Även om allmänhetens syn på denna gulblommiga växt har förändrats genom generationerna, är dess läkande egenskaper desamma. Enligt University of Maryland Medical Center är maskrosor en källa till järn, kalium och zink samt innehåller vitaminerna A, B, C och D. Mycket av växtens medicinska värde finns just i rötterna och bladen. Växten kan bli upp till cirka 30 centimeter hög, och även blommorna går att använda – bland annat för att tillverka vin.
Maskrosblad används som diuretikum, vilket innebär att de ökar urinproduktionen och hjälper kroppen att avlägsna gifter. Diuretika kan vara till stor nytta för kvinnor som lider av uppblåsthet i samband med PMS, liksom för personer med urinvägsinfektion. Maskrosblad anses även vara gynnsamma för njurarna. Bladen kan strös över sallader, tillsättas i soppor eller bryggas till ett näringsrikt te.
Maskrosrötter har antivirala egenskaper, är bra för levern och används både som aptitretande medel och som laxermedel. Enligt University of Maryland Medical Center använder vårdpersonal kliniskt maskrosrot för att främja leverns avgiftning. Rötterna används också traditionellt för att behandla feber och inflammation i kroppen.
Enligt University of Maryland Medical Center använde Nordamerikas urbefolkning maskrosens rötter och blad för att behandla leverbesvär, njursjukdomar, hudproblem, magont och halsbränna. I Kina har maskrosanvänds mot blindtarmsinflammation och magbesvär, medan växten i Europa historiskt har använts mot feber, bölder, diarré och diabetes.
Innan du använder maskrosor i medicinskt syfte bör du alltid rådfråga läkare eller annan kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt om du tar regelbundna läkemedel eller har en underliggande sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online