Svartvalnöt (Juglans nigra L.) är hemmahörande i Nordamerika och trivs bäst i de djupa, väldränerade jordarna i Missouri och på norra slättlandet, eller på alluviala jordar (rika på lera, silt och sand från floder) i södra USA. Trädets blad innehåller starkt sammandragande, adstringerande egenskaper som traditionellt använts medicinskt av nordamerikanska urfolk, inom folkmedicinen samt av moderna örtläkare och alternativmedicinska terapeuter.
Enligt North Dakota State Universitys lantbruksavdelning är knopparna bleka, silkeslena vid beröring, äggformade och gråaktiga. De sitter ordnade i ett alternerande mönster, blir cirka åtta millimeter långa och är något längre än de är breda.
Även bladen är alternerande placerade och parflikiga, vilket innebär att bladflikarna är arrangerade i motsatta par. Valnötsträdets bladflikar kan bli upp till nio centimeter långa och fyra centimeter breda, medan hela bladet kan överstiga 30 centimeter.
Enligt Purdue University är svartvalnötsbladens flikar generellt mindre och smalare än hos andra valnötsträd, och varje blad kan ha upp till 23 bladflikar. Flikarna är runda, asymmetriska och fint tandade i kanterna. Ovansidan är gulgrön medan undersidan är blek och finluden. Den terminala bladfliken, alltså den som sitter längst ut på det långa bladet, saknas ofta på blad från äldre, mogna träd.
På hösten byter bladen snabbt färg från gulgrön till gulbrun, dock utan någon särskilt praktfull höstfärgprakt. Vid torka kan bladen börja falla av redan i mitten till slutet av sommaren.
När de gnuggas eller skadas doftar de flesta delar av svartvalnötsträdet aromatiskt, särskilt bladen. Krossade blad ger ifrån sig en karakteristisk, stickande valnötsdoft som gör trädet lätt att identifiera.
Nordamerikanska urfolk använde svartvalnötsblad för att behandla akne, eksem och ringorm. Bladets kraftfullt adstringerande egenskaper främjar antibakteriella reaktioner i huden. Eftersom bladet även är en källa till vitamin C skyddade det dessutom mot skörbjugg.
Inom den traditionella folkmedicinen har svartvalnöt använts för att lindra huvudvärk, leverinflammation (hepatit), skabb och olika hudåkommor.
Alternativmedicinska terapeuter använder fortfarande svartvalnöt för att behandla en rad besvär – allt från eksem till lever- och gallblåseproblem. Bladet är rikt på garvsyra (tanniner) och delar därmed egenskaper med andra tanninkällor som te. Externa behandlingar mot överdriven svettning, eksem, herpes och sår använder ofta svartvalnötsblad som sammandragande medel. Mot hemorrojder samt lever- och gallbesvär säljs svartvalnötsblad även i kapselform.
De egenskaper som traditionellt förknippas med svartvalnötsblad omfattar bland annat:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online