Marietistel och maskrosrot betraktas ofta som besvärliga ogräs som kan vara svåra att bli av med, men de har faktiskt en lång och gedigen historia inom läkekonsten. Båda dessa örter anses vara säkra och effektiva och kan hjälpa mot en rad olika hälsoproblem.
Användningen av marietistel går tillbaka till romartiden, och örten var vanlig inom läkarvetenskapen ända fram till mitten av 1900-talet. Maskrosroten har däremot använts i hundratals år inom både traditionell kinesisk medicin, arabisk folkmedicin och hos Nordamerikas ursprungsbefolkning.
De flesta känner igen maskrosen på sina luiga fröställningar och sitt envetna rotsystem. Marietisteln är en ettårig ört som kan bli upp till 1,5 meter hög. Den känns igen på sina blad med vita fläckar och taggar samt sina lila eller vita blommor.
Både marietistel och maskrosrot anses vara goda för levern och används ofta vid leverproblem, gallblåsebesvär och gallsten. Örterna sägs dessutom kunna motverka inflammation och bidra till en bättre njurfunktion.
Den europeiska fytoterapiföreningen European Scientific Cooperative on Phytotherapy (ESCOP) rekommenderar maskrosrot vid aptitlöshet och stödjer också användning av maskros vid leverbesvär, nedsatt aptit och vätskeansamling i kroppen.
Marietisteln innehåller flavonoiden silymarin, som består av fyra aktiva föreningar – silybinin, silychristin, silydianin och isosilybinin. Tillsammans är det dessa ämnen som gör örten så effektiv vid behandling av leversjukdomar. Sedan 2009 är marietistelfrön den enda kända naturliga källan till silymarin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online