Hodgkins sjukdom, även kallad Hodgkins lymfom, är en ovanlig cancerform som drabbar lymfsystemet – det vill säga lymfknutarna, mjälten, levern och benmärgen. Sjukdomen är uppkallad efter Thomas Hodgkin, som först beskrev den år 1832. Vanliga symtom är förstorade lymfknutar i halsen, armhålorna eller ljumsken, feber och frossa, klåda, nedsatt aptit samt kraftiga nattsvedningar. Hodgkins lymfom är den tredje vanligaste cancerformen hos barn i åldern 10 till 14 år, och personer som har haft körtelfeber (mononukleos) löper ökad risk att insjukna.
För att kunna ställa en säker diagnos använder läkare flera olika undersökningar. Här går vi igenom de viktigaste testerna som används vid misstanke om Hodgkins lymfom.
Den första delen av utredningen är oftast en fysisk undersökning. Läkaren känner av om lymfknutarna är svullna genom att palpera områden som halsen och armhålorna. Samtidigt frågar läkaren om patientens symtom och familjehistoria. Även patientens ålder beaktas, och läkaren kontrollerar om det finns en större massa i mitten av bröstet samt om sjukdomen förekommer i flera olika regioner av kroppen. Ibland undersöks också om mjälten eller levern visar tecken på förstoring.
Ett annat grundläggande test är ett blodkemiprov, där blodserumet – alltså den del av blodet som inte innehåller celler – analyseras. Läkaren tittar bland annat på kolesterol- och proteinvärden. Provet visar hur väl vissa organ, som njurar och lever, fungerar, vilket kan ge ledtrådar om cancer finns i kroppen.
Läkaren kan också beställa en så kallad blodstatus (fullständig blodräkning), som mäter antalet olika typer av blodceller samt mängden hemoglobin i de röda blodkropparna. Avvikelser i blodvärdena kan vara det första tecknet på Hodgkins lymfom.
Vid en datortomografi används röntgenstrålar för att ta bilder av tvärsnitt genom kroppen. Undersökningen kan visa om det finns cancer i områden som buken, bröstet, huvudet eller halsen. Om cancer påvisas kan skanningen också visa om den spridits från lymfknutarna till andra delar av kroppen.
Till skillnad från en vanlig lungröntgen, där endast en bild tas, roterar CT-skannern runt patientens kropp och producerar många bilder. Under undersökningen får patienten ibland en intravenös injektion av kontrastvätska, som hjälper till att avgränsa kroppens strukturer på bilderna. Det gör det möjligt för läkaren att skilja mellan kroppens organ och eventuella tumörer.
Det vanligaste och mest avgörande testet vid misstanke om Hodgkins lymfom är en biopsi. Därvid tas en hel lymfknuta eller en del av en lymfknuta bort från kroppen. Vid en vanlig biopsi undersöks celler eller vävnader i mikroskop, men för att kunna fastställa Hodgkins lymfom krävs ofta ett större vävnadsprov. När en nål används för att ta provet talar man om en nålbiopsi.
Om endast en del av lymfknutan tas bort och analyseras av en patolog kallas det incisionsbiopsi; tas hela lymfknutan bort handlar det om en excisionsbiopsi. Läkaren kan även utföra en benmärgsbiopsi med aspiration för att se om cancern har spridit sig till benmärgen. Då tas benmärg och en liten benvävnadsbit ut och undersöks i mikroskop.
En PET-skanning skiljer sig från en datortomografi eftersom den inte främst visar organens struktur, utan hur väl organ och vävnader fungerar. Vid undersökningen injiceras ett radioaktivt ämne, en så kallad spårsubstans, i en av patientens vener. Substansen samlas sedan i organen och vävnaderna. Efter ungefär en timme, när ämnet hunnit absorberas, placeras patienten i en PET-kamera som tar bilder av de organ där det radioaktiva ämnet samlats.
Bilderna visar hur väl organen fungerar, hur de är formade och var de befinner sig. Det ger läkarna värdefull information om eventuella problem, exempelvis förekomsten av cancer. En galliumundersökning är ett annat diagnostiskt verktyg som använder radioaktivt material. Den fungerar på liknande sätt som PET-skanningen – bilder tas efter att det radioaktiva galliumet tagits upp av organen. Detta test används framför allt för att upptäcka inflammationer i kroppens organ.
För att komplettera diagnosen kan läkare utföra ytterligare undersökningar, som urincytologi, lumbalpunktion, blodproteinanalyser och tumörmarkörtester. Dessa används vid diagnostik av många olika cancerformer.
Vid en galliumskanning injiceras radioaktiva ämnen i patienten för att hitta områden i kroppen dit cancern möjligen har spridit sig. Tillsammans ger alla dessa undersökningar läkarna en heltäckande bild som ligger till grund för diagnos och behandlingsplanering vid Hodgkins lymfom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online