R-liponsyra kontra alfaliponsyra: Vad är egentligen skillnaden?

Alfaliponsyra, även kallad tioktansyra, är en antioxidant som används för att bekämpa olika medicinska tillstånd, exempelvis nervbesvär orsakade av diabetes, leverskador, degenerativa sjukdomar och till och med naturligt åldrande. Den betraktas som en superantioxidant, och i sitt oxiderade eller reducerade tillstånd benämns den R-alfaliponsyra. R-formen är både fett- och vattenlöslig och kan transporteras över cellmembran, inklusive de skyddande barriärerna i hjärnan.

Forskare vid Linus Pauling Institute och University of Maryland har visat att den rena formen – alltså R-formen av alfaliponsyra – är mer effektiv än den syntetiska varianten som finns i många kosttillskott.

Olika former av liponsyra

Alfaliponsyra förekommer i tre former:

• R-liponsyra (RLA): en naturligt förekommande substans som produceras i kroppen.
• S-liponsyra: en biprodukt från kemisk syntes.
• Alfaliponsyra (racemisk form): en blandning bestående av 50 procent R-form och 50 procent S-form.

Racemisk alfaliponsyra är syntetiskt framställd och var den ursprungliga formen som användes som vitaminpreparat och kosttillskott, samt inom större delen av forskningen.

Historia

Alfaliponsyran upptäcktes redan på 1930-talet och betraktades då som ett vitamin. År 1988 visade forskning att alfaliponsyran är den enda kända antioxidanten som verkar i både fett- och vattenlösliga vävnader. I slutet av 1990-talet klassificerades den slutligen som ett kosttillskott snarare än ett vitamin.

Betydelse

Enligt LE Magazine är endast R-delen av alfaliponsyran biologiskt aktiv. Det innebär att du inte behöver lika stora mängder för att få dess antioxidant- och neuroskyddande effekter. Linus Pauling Institute fann dessutom att "intag av R-liponsyra var mer effektivt än racemisk alfaliponsyra och S-alfaliponsyra när det gäller att förebygga grå starr hos råttor".

Funktioner i kroppen

Alfaliponsyrans främsta funktioner är att:

• Agera som en kraftfull antioxidant som neutraliserar fria radikaler i kroppen.
• Regenerera andra antioxidanter, såsom C- och E-vitamin.
• Öka bildningen av glutation (GSH) – en viktig antioxidant som normalt minskar med åldern och som är avgörande för de vita blodkropparna samt levern, där den bidrar till avgiftning och elimination av fria radikaler.

Naturliga källor

Du får i dig liponsyra dels via kosttillskott, dels genom mat som broccoli, spenat, tomater, ärtor, rosenkål, riskli, äggula samt organ från nötkreatur som lever, hjärta och njure. Halterna i mat är dock betydligt lägre än vad som används i tillskott.

Dosering

Stora mängder alfaliponsyra bör alltid intas under läkares överinseende. Om du väljer att ta ett kosttillskott säljs det antingen i syntetisk form eller som ren R-alfaliponsyra – fråga efter båda alternativen i din hälsobutik.

För i övrigt friska människor rekommenderar Linus Pauling Institute en daglig dos på 200–400 mg racemisk liponsyra. Tar du istället den rena R-formen kan du ofta klara dig med halva dosen tack vare dess högre biologiska aktivitet.