Lungytans ytaktiva ämne (surfactant) är en komplex lipoproteimblandning (90% lipider – mestadels dipalmitoylfosfatidylkolin, 10% proteiner – SP-A, B, C, D) utsöndrad av alveolära typ II pneumocyter. Det är oerhört viktigt för respiratorisk mekanik och värdförsvar.
Sex kritiska funktioner
- Minskar ytspänning: Genom att adsorbera vid luft-vätskegränsen sänker surfactant ytspänningen från ~70 till nära 0 mN/m vid låga lungvolymer. Detta förhindrar alveolärkollaps (atelektas) vid andningsut – den primära mekaniska rollen.
- Ökar lungcompliance: Lägre ytspänning minskar trycket som krävs för att blåsa upp alveoler (ΔP = 2T/r). Andningsarbetet minskar dramatiskt.
- Förebygger atelektas: Stabiliserar små alveoler (som annars skulle kollapsa disproportionerat enligt Laplaces lag), upprätthåller uniform ventilation.
- Immunologiskt försvar: SP-A och SP-D (kollektiner) opsoniserar patogener, förbättrar makrofagfagocytos, modulariserar inflammation och reglerar allergiska svar. SP-B/SP-C är strukturella.
- Stödjer gasutbyte: Genom att hålla alveoler öppna och stabila, optimerar surfactant ventilations-perfusionsmatchningen för effektivt O₂/CO₂-utbyte.
- Kritiskt för nyfödda: Surfactantproduktion rampar upp vid 32–34 veckors gestationsålder. Brist orsakar Nyfödd respiratorisk distressyndrom (NRDS) hos förtidiga. Exogen surfactantbehandling (beractant, poractant alfa, calfactant) är livräddande – minskar dödlighet, pneumothorax, BPD.
Klinisk relevans
- ARDS: Surfactantinaktivering/utarmning bidrar till patofysiologi; exogena försök visar blandade resultat.
- Mechanisk ventilation: Volutrauma/barotrauma skadar typ II-celler → surfactantdysfunktion.
- Genetiska mutationer (SFTPB, SFTPC, ABCA3) → sällsynta, dödliga neonatal surfactantbrist.
Surfactant är lungans "linchpin" – utan det är andning ohållbar.
