Kolhydraten som används för att lagra överflödigt socker i levern är glykogen. Glykogen fungerar som kroppens egen energidepå och spelar en central roll i blodsockerregleringen.
Glykogen är ett grenat polysackarid som består av många glukosmolekyler (monosackarider) sammanlänkade. Dess förgrenade struktur gör att kroppen snabbt kan bryta ner det och frigöra energi när det behövs. På grund av sin funktion brukar glykogen ibland kallas "däggdjursstärkelse".
När blodsockernivån stiger, till exempel efter en måltid, tas glukos upp från blodet och omvandlas till glykogen genom en process som kallas glykogenes. Detta glykogen lagras sedan i levern som ett energiförråd.
När blodsockernivån däremot sjunker, exempelvis mellan måltider eller under fysisk aktivitet, bryts glykogenet ner till glukos genom en process som kallas glykogenolys. Glukosen släpps ut i blodomloppet så att kroppens celler, särskilt hjärnan, får en kontinuerlig energiförsörjning.
Balansen mellan glykogenlagring och nedbrytning styrs framför allt av två hormon:
Insulin – utsöndras när blodsockret är högt och stimulerar omvandlingen av glukos till glykogen.
Glukagon – utsöndras när blodsockret är lågt och stimulerar nedbrytningen av glykogen till glukos.
Förutom levern lagras glykogen också i muskelvävnaden. Skillnaden är att muskelglykogen enbart används som lokal energikälla för musklerna, medan leverns glykogen hjälper till att hålla blodsockernivån stabil i hela kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online