Proteindenaturering är den process där proteiner förlorar sin naturliga tredimensionella struktur och därmed även sin funktion. Proteiners form är avgörande för hur de fungerar i kroppen – när strukturen bryts ned kan proteinet inte längre utföra sina uppgifter. Denaturering kan ske på flera olika sätt, bland annat genom värme, extrema pH-värden, organiska lösningsmedel och vissa kemikalier.
Höga temperaturer får proteinmolekylerna att vibrera kraftigare, vilket stör de kemiska bindningar som håller deras struktur intakt. Resultatet är att proteinet vecklar ut sig och förlorar sin funktion. Ett vardagligt exempel är äggvita, som blir fast och vit när den hettas upp.
Starka syror eller baser kan förändra pH i proteinlösningen. Det påverkar proteinets laddningsegenskaper, vilket stör de elektrostatiska interaktioner som stabiliserar dess struktur – och leder till denaturering.
Lösningsmedel som etanol kan störa de hydrofoba interaktioner som håller samman proteinets kärna. När dessa krafter upplöses faller proteinets struktur samman och det denaturerar.
Olika kemiska ämnen, såsom urea och guanidinklorid, kan bryta de vätebindningar och andra krafter som håller proteinet samman. Dessa ämnen används ofta i laboratoriemiljö för att studera hur proteiner vecklas.
Denaturering sker inte bara i laboratoriet eller vid matlagning. Den kan också inträffa under mer fysiologiska förhållanden, till exempel vid förändringar i temperatur, pH eller saltkoncentration som förekommer i samband med normala cellulära processer. Cellerna har därför utvecklat skyddsmekanismer, så så kallade chaperonproteiner, som hjälper proteiner att behålla eller återfå sin korrekta struktur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online