Leptin är ett proteinhormon som upptäcktes 1994 av forskare vid Rockefeller University. Hormonet identifierades under studier av möss och visade sig snart spela en central roll i kroppens energireglering – både när det gäller energiintag och energiförbrukning. Leptin har sedan dess fått stor uppmärksamhet på grund av sin betydelse för människan, bland annat genom sina effekter på reproduktion, aptit och ämnesomsättning.
Leptin består av aminosyror, och mängden leptin i kroppen står i proportion till individens mängd kroppsfett. Hormonets receptorer finns i de hjärnregioner som styr intag och förbrukning av energi, där de verkar genom att reglera matintag och kaloriförbränning i samspel med mekanismer i hypotalamus. Leptinnivåerna kan sjunka vid minskat matintag eller vid sömnbrist, vilket gör hormonet känsligt för både kost- och livsstilsfaktorer.
Leptin har en viktig roll i regleringen av kroppsvikten. Studier har visat att hormonet kan ge en bild av kroppens näringsstatus. Personer med högre koncentrationer av leptin tenderar att väga mer, och forskning på möss demonstrerade att djur som injicerades med leptin utvecklade dämpad aptit och en markant viktnedgång genom minskat matintag och ökad energiförbrukning. Studier har också visat att människor och djur med låg kroppsfettprocent har lägre nivåer av leptin.
Hos personer med övervikt uppstår ofta ett annat fenomen: kroppen kan utveckla så kallad leptinresistens, vilket innebär att hjärnan slutar svara på hormonets mättnadssignaler trots höga blodnivåer av leptin. Detta anses vara en bidragande faktor till svårigheter att gå ner i vikt.
Leptin tycks även påverka puberteten. Studier på omogna möss som doserades med leptin visade att dessa djur nådde könsmognad tidigare än kontrollgruppen. De möss som fick hormonet påbörjade dessutom sina reproduktionscykler betydligt tidigare. Hos människor når individer med icke aktiverade leptinreceptorer aldrig puberteten, och de drabbas samtidigt av fetma. Detta tyder på att leptin spelar en betydelsefull roll i puberteten och den reproduktiva utvecklingen hos både djur och människa.
Möss utan fungerande leptinreceptorer tenderar att väga tre gånger så mycket och ha fem gånger så stor fettmassa som djur med normalt fungerande receptorer. Djur som inte kan bearbeta leptin är dessutom mer benägna att utveckla diabetes, försvagat immunförsvar och infertilitet. Hos människor är dock leptinrelaterade felfunktioner bara en sällsynt orsak till svår fetma – även om effekten existerar och kan få dramatiska konsekvenser vid betydande viktuppgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online