Destillering har använts genom historien för att rena vatten och är fortfarande en idealisk metod i områden utan tillgång till kommunalt behandlat vatten. Eftersom kokning dödar bakterier och virus är destillering en föredragen vattenbehandlingsmetod där vattenburna sjukdomar utgör ett hot.
Vid destillering kokas vattnet, avdunstar och kondenseras därefter. Det vatten som blir kvar är helt fritt från mineraler. Mineralfritt vatten kan snabbt laka ut gifter ur kroppen, vilket ger vissa hälsofördelar vid måttlig konsumtion eller vid avgiftning. Samtidigt finns det flera medicinska nackdelar med att dricka destillerat vatten regelbundet.
Vatten kallas ofta för det universella lösningsmedlet eftersom nästan alla ämnen kan lösas upp i det. När destilleringen tagit bort allt löst material blir vattnet en mer aktiv absorberare. Det börjar då dra till sig och lösa upp allt det kommer i kontakt med – inklusive kemikalier från luften. Därför är det viktigt att alltid förvara destillerat vatten tätt förslutet.
Att laga mat i destillerat vatten gör också att fler näringsämnen och mineraler lakas ur råvarorna än vid matlagning med vanligt kranvatten.
Eftersom destillerat vatten är ett så effektivt lösningsmedel absorberar det snabbt koldioxidmolekyler från luften, vilket ökar dess surhet. Destilleringen tar dessutom bort vattnets naturliga spårämnen och lämnar kvar en vätska rik på vätejoner – betydligt surare än kranvatten.
När en person dricker vätskor med hög surhet blir blodet mer surt. Kroppen kompenserar genom att frisätta mineraler som kalium, natrium, magnesium och kalcium i blodet för att höja pH-värdet. Det sura vattnet löser sedan upp dessa mineraler och för dem ut ur kroppen, samtidigt som kroppen måste arbeta hårdare för att hålla blodets pH i balans.
Dricks destillerat vatten regelbundet fortsätter det att absorbera mineraler och elektrolyter från kroppen. Med tiden kan en person som enbart dricker destillerat vatten utveckla mineralbrister, exempelvis benskörhet (osteoporos).
Konsumtion av mjukt vatten med lågt mineralinnehåll har dessutom kopplats till hjärt-kärlsjukdom. Destillerat vatten, som saknar mineraler helt, är extremt mjukt. Även personer som kompletterar med kosttillskott har visats ha större mineralbrist än de som dricker kranvatten – detta gäller även efter flera år av tillskott.
Läskedrycker och många sportdrycker tillverkas med destillerat vatten. Dessa drycker innehåller stora mängder socker, vilket redan gör dem mycket sura. Tack vare det destillerade vattnet löser sig sockret extra lätt, och en starkt sur dryck baserad på destillerat vatten lakar ut ännu fler mineraler ur kroppen.
Trots sockerinnehållet innehåller många sportdrycker elektrolyter som hjälper en tränande kropp att återhämta sig. Dricks de under fysisk aktivitet metaboliseras sockret snabbare och ger kroppen snabb energi. Detta gör sportdrycken något hälsosammare än läsk – men bara i samband med träning.
Destillerat vatten fyller en viktig funktion där rent vatten saknas och kan vara bra i små mängder vid avgiftning. För daglig konsumtion är det dock mindre lämpligt: risken för mineralbrister, ökad surhet i kroppen och förlust av elektrolyter gör att de flesta bör välja mineralrikt kranvatten eller filtrerat vatten istället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online